Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Sedan Gwendolen tagit af sig hatt oeh kappa, ka’
stade hon sig ned på en stol vid den flammande kaminen
oeh såg sin bild med klädning af ljusgrönt siden åter-
gifven i väggspeglarne. Hushållerskan hade kommit in i
houdoiren från det tillstötande toilettrummet, och tycktes
benägen att qvardröja der, förmodligen, tänkte Gwendo-
len, för att se, hur den unga frun såg ut. Som likväl
Gwendolen längtade att få vara ensam, sade hon till
henne: var god och säg åt Hudson, att hon lägger fram
min klädning och sedan låter allt, annat vara! När jag
behöfver henne igen, ringer jag.»
Hushållerskan kom nu närmare och sade: »här ar
ett paket, som jag fått order om, att icke öfverlemna åt
någon annan än er. när ni är allena. Den som kom
med det, sade, att det var en present, som mr Grand-
court enkom bestält, men han skulle inte^ få veta något
om, att den var kommen, förrän han såg er hära don
på er. Jag ber om ursäkt, men jag ansåg mig skyldig
att lyda order.»
Grwcndolen tog paketet ock lät det ltggå ^
knä, tills hon hörde dörren stängas. Det föll henne in,
att det kunde vara de der diamanterna, om hvilka Grand-
oourt sagt, att de skulle vara deponerade någonstädes
och att de vid bröllopet skulle öfverlemnas åt henne.
I detta ögonblick, då hennes känslor voro så uppror a
och förvirrade och en af lyxen och välmågan framkallad
mattighet kom öfver henne, var hon rätt glad olver
denna diversion — glad öfver en ^sådan tilldragelse som
att liafva sina egna diamanter att sätta på sig och se,
hur de klädde. .»
Innanför alla de förseglade pappersomslagen låg
ask och i asken fans verkligen ett juvelskrin, och nu
tviflade hon icke mer på, att hon hade diamanterna.
Men just i det samma, som hon öppnade asken ochs 0
dem glimta, varseblef hon ett bref, som låg ofvanpa < cm.
Hon kände igen stilen på utanskriften. Det var so
om en huggorm legat på dem. Hennes lijerta gjoi ®
språng, som tycktes hafva uttömt alla hennes ia ’
och då hon öppnade den tunna papperslappen, ska ^
den i hennes darrande händer. Men skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
