Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 G
sörja för Mirabs välfärd. Denna fråga om hans familje-
förhållanden hade ökat hans oro med hänseende till de
möjliga följderna, i fall Mirahs slägtingar upptäcktes, och
styrkt hans föresats att gå till väga med varsamhet. Om
han gjorde någon obehaglig upptäckt, var han då förplig-
tad att yppa något, som kunde kasta ett nytt nät af
sorger öfver henne?
Han hade skrifvit till mrs Meyrick för att under-
rätta henne om, att han ämnade infinna sig hos henne
klockan fyra, och han fann Mirah sittande vid sin söm-
nad i sällskap mod mrs Meyrick och Mab, det öppna
pianot och de härliga kopparsticken. Den utsökta nätt-
heten af hennes hårklädsel och hennes drägt, uttrycket
af lugn lycka i hennes ansigte, i hvilket en målare icke
skulle behöft ändra något, om han velat sätta det främst
hland den skara, som sjöng »frid på jorden, menskorna
en helig håg», bildade en motsats till hennes utseende
vid deras första möte, som innerligt gladde Deronda.
Mirah tänkte sjelf derpä, och så snart de ho.lsat pä
hvarandra, sade hon:
»Se, hur olik jag är den olyckliga varelse, ni fann
vid floden ! Och det kommer deraf, att ni fann mig och
bragte mig till de bästa menniskor i verlden.’»
»Det var en lycklig tillfällighet, att jag fann er»,
sade Deronda. »Hvilken som helst skulle med glädje
hafva gjort hvad jag gjorde.»
»Det är inte rätta sättet att uppfatta saken», sade
Mirah ocli skakade på hufvudet. »Jag uppfattar den
som den är. Det var ni och inte någon annan, som farm
tnig och var god mot mig.»
»Jag håller med Mirah», sade mrs Meyrick. »Sankt
Hvilkensomhelst är ett dåligt helgon att bedja till.»
»Dessutom kunde hvilken som helst icke hafva bragt
mig till er», sade Mirah, i det hon smålog åt mrs Mey-
rick. »Och jag vill hellre vara hos er än hos någon an-
nan i verlden, med undantag af min mor. Jag trodde
knappast förr, att verlden kunde vara så ljuf och fri från
oro, som den nu är för mig.» Hon såg ett ögonblick li-
tet fundersam ut och sade sedap; »då och då är jag dock
en liten smula rädd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
