- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
155

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

155
verldens tänkande och danat de praktfulla formerna för
denna verlds religion, fann ett aflägset, dunkelt eko —
allt detta sammanblandade sig för konom som ett gemen-
samt uttryck för en tragisk och doek upphöjd historia.
Men då de andäktiga ljuden tystnat och några lik-
giltiga ansigten och simpla figurer begynte röra sig om-
kring honom, afkyldes med ens hans hänryckning genom
den plötsligt vaknande tanken, att han kanske varit den
enda person i menigheten, för hvilken gudstjensten varit
mer än en tråkig rutin. Han bugade sig för sin artige
granne och stod just. i begrepp att aflägsna sig med de
andra, då han kände en hand läggas på sin arm. Han
vände sig litet förargad om, och såg då tätt intill sig
denne grannes hvitskäggiga ansigte och hörde sig af honom
på tyska tillfrågas: »jag ber om ursäkt, unga herre, vågar
jag fråga er om era anhöriga — er mors familj —- hvad
hette er mor som ogift?»
Deronda kände sig ytterst oangenämt berörd; han
hade god lust att hastigt stöta bort handen, som låg på
hans arm, men han drog blott varligt undan armen och’
sade kallt; »jag är engelsman.»
Mannen såg ett ögonblick tviflande på honom, lyfte
sedan på hatten och vände sig bort •— antingen det nu
var för det, att han ansåg sig hafva begått ett misstag
eller derför, att han kände sig förnärmad. På återvägen
till hotellet sökte Deronda lugna sig med den betraktel-
sen, att han icke kunnat handla annorlunda. Huru skulle
han kunnat säga denna vildt främmande menniska, att
han icke kände till sin mors familj ? Denne man hade
tagit sig en oförsvarlig frihet genom att utan vidare fram-
kasta en fråga, som sannolikt föranleddes af någon för-
ment likhet, som ofta nog kan påträffas, utan att deri ligger
minsta betydelse. Det var, sade han till sig sjelf, en mycket
alldaglig tilldragelse; men om den ock varit aldrig så vig-
tig, hade hans motvilja för att inlåta sig i något samtal
rörande detta ämne vid detta samtal varit allt för stark,
för att han skulle ångrat att han gjort kort process.
Detta uppehåll i Frankfurt egde rum under familjens
hemresa, och de intryck, han rönt, bibehöllo sig så mycket
lifligare hos Deronda, derför att han var förpligtad att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free