Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som
»Har den två blad och cn krok — och hvitt skaft
den här?» sade Jakob och pekade på sin västficka.
»Ja, det har den.»
»Tycker ni om en korkskruf?» sade Jakob, i det
han åter förevisade detta redskap på sin egen knif och
såg på Deronda med en allvarlig, forskande blick.
»Ja», sade Deronda, som var nyfiken på, hvad som
skulle komma efter.
»Tag då med er knif, så skola vi byta», sade Jakob,
i det han åter stack knifven i fickan och stampande gick
af och an, medveten om att hafva gjort en god affär.
Farmodern hade nu återtagit sitt vanliga sätt, och
hela familjen såg med strålande blickar på Deronda, då
han smekande lyfte den lilla flickan, hvilken han dittills
icke egnat någon uppmärksamhet, upp’ på disken och frå-
gade, hvad hon hette. Hon såg tigande på honom och
lade fingret på sina guldörhängen, hvilka han icke tycktes
hafva lagt märke till.
»Hon heter Adelaide Rebecka», sade modern stolt.
»Tala med herrn, min unge lilla!»
»Ska ha på mej min schabbes-klännin», sade Ade-
laide Rebecka.
»Sin keldagsklädning», menar hon, förklarade fadern.
»I afton skall hon ha på sig sin heldagsklädning.»
»Och får jag se dig iden, Adelaide?» sade Deronda,
med detta blida tonfall, som föll sig så lätt för honom.
»Säg ja, min unge lilla — ja, sir», sade modern, för-
tjust i den vackra unge gentlemannen, som förstod att
uppskatta märkvärdiga barn.
Adelaide Rebecka, hvars miniatyr-krinolin och monu-
mentala drag motsvarade kombinationen af hennes namn,
räckte genast fram munnen för att gifva kyssen på för-
hand, hvarpå fadern, som började känna sig allt mer och
mer belåten med sina förträffliga husliga förhållanden och
Died den främmande såsom ett beundrande vittne, i en
hjertlig ton sade:
»Som ni ser, är det någon, som skall känna sig svi-
ken i gina förhoppningar, i fall ni inte kommer i qväll,
SIr- Ni har väl ingenting emot att sitta ned här hos min
familj och vänta på mig en stund, i fall jag inte är hemma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
