Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trefva i sitt ansigte. Deronda, som just icke var synner-
ligen gladt stämd, förklarade inom sig Ezra Cohen för
den mest opoetiske jude, han någonsin påträffat, vare sig
i böcker eller i det verkliga lifvet. Hans språk hade icke
teeken till likhet med det gamla testamentets, och i
hans vulgära väsen fans ingenting som häntydde på en
lidande folkstam; så till vida kunde han lika gernahafva
varit en af lyckan gynnad, rödblommig hökare af rent
engelsk härkomst. En kristen kan naturligtvis icke tycka
annat, än att det icke tillkommer en jude att vara in-
bilsk. Emellertid var detta ingen anledning, hvarför han
icke skulle framhärda i sin föresats, oeh han svarade
genast, med djerf okunnighet om, hur det i sådana fall
går till:
»Jag har en vacker diamantring att erbjuda såsom
säkerhet — olyckligtvis har jag den icke med mig för
tillfället, ty jag plägar icke gå med den. Men jag skall
komma tillbaka med den i afton. Det skulle ske mig en
tjenst, om jag genast kunde få femtio pund.»
»Ja, ser ni, min unga herre, i afton är det vår sab-
bath, och jag skall till synagogan», sade Cohen. »Boden
är då stängd. Men att försträcka folk pengar är ett barm-
hertighetsverk; om ni inte kan komma hit förr och är i
förlägenhet — nå, så skall jag se på er diamant. Ni är
kanske från West-End — det är en lång väg.»
»Ja, och er sabbath begynner tidigt denna del af
året. Jag skulle kunna vara här vid femtiden — kan
det gå an?» Deronda hade icke varit utan hopp om, att
han, genom att anhålla att få komma på en fredagsqväll,
skulle få bättre tillfälle att iakttaga ett och annat i famu-
jens karakter — ja, kanske ock till att framställa någon
afgörande fråga.
Cohen tillkännagaf sitt bifall; men den underbara
Jakob, hvars starka fysik tjenade till grundval för en mo-
genhet i förståndet, som skulle hafva förderfvat en »hed-
ning» af hans ålder, visade nu, att han mycket väl följt
med samtalet; ty han sade: »ni kommer igen. Har ni
flere knifvar hemma hos er?»
»Ja, jag tror jag har en», sade Deronda och såg ne(1
på honom med ett småleende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
