- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
211

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211
Gwendolen. hade verkligen mycket längtat efter att
få veta något riktigt bestämdt om, hvad som skulle blifva
gjordt för hennes mor, men hon hade aldrig kunnat förmå
sig att tala med Grandcourt angående detta ämne. Nu
vaknade likväl en tacksamhetskänsla hos henne, som icke
gaf henne någon ro, förrän hon sagt till honom: »det är
mycket snålt af dig, att du så der drager försorg om
mamma. Du . har åtagit dig en dryg börda, då du gifte
dig med en flicka, som icke eger något annat än anhöriga.»
Grandcourt, som satt och rökte, svarade endast lik-
giltigt: »jag kunde naturligtvis icke låta henne lefva som
en skogvaktares mor.»
»Åtminstone är han inte småaktig i fråga om pen-
gar, och mamma har fått det bättre stäldt för sig genom
mitt giftermål», tänkte Gwendolen.
Hon upprepade ofta denna jemförelse mellan hur det
l»unde hafva varit, om hon icke gift sig med Grandcourt,
och hur det nu var, och försökte intala sig, att lifvet i
allmänhet var glädjelöst, och att hon, om hon gjort ett
annat val, kanske skulle hafva blickat tillbaka med en lika
bitter känsla som den, hvilken hon nu sökte resonnera
bort. Hennes mors svårmod, som förr plägat reta henne,
’ar hon nu böjd för att anse som det vanliga resultatet
af qvinnors erfarenhet. Visserligen tyckte hon ännu, att
»hon skulle ställa till det helt annorlunda än mamma»,
men dermed menade hon blott, att hon modigt skulle bära
sina bekymmer och icke låta någon ana dem. Så små-
ningom, det lofvade hon sig sjelf, skulle hon vänja sig
vid sina qval och finna stimulerande medel, som kunde
föra henne genom lifvet, liksom en skarp galopp förde
henne genom några af förmiddagstimmarne. Det fans t. ex
asardspel: hon hade i Leubronn hört historier om fina
damer, som spelade på alla möjliga sätt. På afstånd fö-
reföll det henne visserligen mycket tarfligt, men kanske
ideisen kunde vakna, om hon begynte att spela igen.
Jen så var det ett nöje att göra effekt genom sitt upp-
trädande i sällskapslifvet: hvad gjorde firade skönheter i
Jöndon, när deras män hade råd att låta dem uppträda
med glans? Alla män voro förtjusta i dem, de hade eki-
Pager och rika toiletter, spatserade på offentliga platser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 01:33:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free