- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
212

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212
ocli helsadé, och gåfvo de vanliga svaren, och gingo sedan
vidare; kanske köpte de antikt porslin och utbildade sina
talanger. Om hon blott kunde känna en stark åtrå efter
dessa nöjen — om hon blott kunde tro på nöjen, såsom hon
förr gjort! Talanger hade upphört att hafva något lockande
för henne, då de icke längre lofvade henne någon fram-
stående ställning, och hvad förtjusta herrar angick —
tillbedjare, som kunde svärma kring henne med smäktande
blickar och förläna omvexling åt det äktenskapliga lifvet
genom den hemlighetsfulla, lidelsefulla och farliga roman-
tik, som hennes franska läsning gifvit henne något begrepp
om — så var dermed den fatala omständighet förknippad,
att hon alls icke kunde tänka sig, att hon kunde blifva
förtjust i dem, utan ständigt såg dem i belysningen af
sin egen trötthet och leda åt lifvet.
För att kunna trösta sig dermed, att man på förhand
föreställer sig en njutning, måste man känna en försmak
af glädjen i form af lust dertill, och Gwendolen hade för-
lorat all lust. Huru hon än tänkte sig sitt lifs möjligheter,
förföljdes hon dock ständigt af en dunkel skugga. Hennes
sjelfförtröstan hade förvandlats till ånger och fruktan; hon
litade hvarken på sig sjelf eller på sin framtid.
Denna hemliga lijelplöshet förökade den makt, De-
ronda, såsom en man, den der hade en egen måttstock,
hvarefter han bedömde henne, från första stunden vunnit
öfver hennes sinne. Hade han något sätt, hvarpå han
betraktade tingen, hvilket kunde gifva henne ett nytt fot-
fäste — ett inre värn mot möjliga tilldragelser, hvilka
hon fruktade såsom den vedergällning, som hotade henne?
Det är en af hemligheterna i den rubbning af vår själs
jemnvigt, som erhållit den träffande benämningen omvän-
delse, att för många bland oss hvarken himmeln eller jor-
den har något att uppenbara, förrän en eller annan per-
sonlighet kommer i beröring med oss, på oss utöfvar en
egendomlig inflytelse och gör oss mottagliga för den.
Gwendolen hade varit van att betrakta de personer, som
omgåfvo henne, såsom utslitna böcker, hvilka hon kände
allt för väl till, för att de skulle kunnat intressera henne.
Deronda hade väckt hennes uppmärksamhet derigenom,
att han för henne företedde någonting nytt; icke blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free