Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
SJUTTONDE KAPITLET.
Trots Derondas skäl att önska att snart vara tillbaka
i London igen — dessa skäl voro dels hans intresse för
Mirah, dels lians nyfikenhet att närmare lära känna den
gåtfulle Mardokai — lyckades han icke att komma dit
förrän samtidigt med sir Hugo, som reste förr än hans
familj, för att vara tillstädes, då parlamentet öppnades
den 6 februari. Deronda flyttade in i våningen i Park
Lane, ty han visste, att Hans Meyrick redan lagt beslag
på hans rum. Detta var han förberedd på; men han
fann åtskilligt annat, som icke motsvarade hans förvänt-
ningar.
Hans första intryck var oblandad glädje öfver att
finna sitt ena rum förvandladt till en atelier, der golfvet
var betäckt med allahanda ritningar och med innehållet
af två kistor från Kom, medan nedersta hälften af fönstren
var förmörkad med boj och den blonda Hans presiderade
Bom den belamrade bostadens genius. Han bar håret
ännu längre än förr, och hans gälla röst blef ännu gäl-
lare än vanligt, då han blef ifrig och började tala fort.
»Jag visste nog, att du skulle ha lust att se mina
gipsafgjutningar och antiqviteter», sade Hans efter de
första hjertliga helsningarna och ömsesidiga frågorna,
»derför drog jag inte i betänkande, att här aflasta mina
kistor. Men jag har funnit två rum i Chelsea, några
hundra alnar från min mor och mina systrar, och jag
skall snart vara färdig att slå upp mina bopålar der,
när de skrapat väggarna och satt in ett par nya fönster.
Det är det enda, jag väntar på. Men, som du ser, väntar
jag inte så länge med att begynna arbeta. Du kan aldrig
tänka dig, hvilken stor man jag tänker bli. Odödlighe-
tens frö har spirat upp hos mig.»
»Endast något slags svampbildning, skulle jag tro
något slags strup-lungsot», sade Deronda, som var van
att behandla Hans på ett broderligt sätt. Plan gick fram
till några ritningar, som voro uppstälda på kanten af
hans bokhylla — fem lätt skizzerade hufvud — samma
ansigte, sedt från olika sidor. Han stod på ett passande
Daniel Deronda. II. Di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
