Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
såg, att alla skulle känna sig lättare om hjertat, när
preliminärerna voro undanstökade.
»Det skall tvärtom vara mig ett nöje. Ni är bra
god, som vill höra på mig», sade Mirah och gick fram
till pianot. »Skall jag ackompagnera mig sjelf?»
»Ja visst», sade Klesmer, i det han på mrs Mey-
ricks uppmaning satte sig på ett ställe, der han beqvämt
kunde se på henne, medan hon sjöng. Den sluga lilla
damen sade nämligen för sig sjelf: »han skall tycka
bättre om hennes sång, när han ser på henne.»
Alla dessa qvinnohjertan, utom Mirahs, klappade af
ångest, medan den förfärlige Klesmer med rynkad panna
satt ochhörde på. Medan deandra endast i smyg vå-
gade kastaen blick på honom, var Mirah lika lugn, om
icke lugnare än vanligt. Hon sjöng ett stycke af Leo-
pardis stora ode till Italien, och då hon var färdig, sade
Klesmer efter ett ögonblicks uppehåll:
»Detta är gamla Leos musik.»
»Ja, han var min sista lärare — i Wien, så häftig,
men tillika så god», sade Mirah med ett svårmodigt små-
leende. »Han förutsade, att min röst icke skulle duga
för scenen, och han hade rätt.»
»Var god och fortsätt», sade Klesmer, i det han
sköt ut läpparna och skakade sina långa finger samt med
dämpad röst frambragte några oartikulerade ljud, som
voro fullkomligt obegripliga för hans åhörare.
De tre flickorna voro ense om, att han var en af-
skyvärd menniska, eftersom han icke yttrade ett enda
berömmande ord. Mrs Meyrick var litet hjertängslig.
Mirah, som endast tänkte på att göra, hvad Klesmer
bad henne om, och förestälde sig, att han nu kanske
skulle vilja höra en tysk sång, sjöng furst Radzivils me-
lodier till G-retchens sånger i Faust, den ena efter den
andra, utan att han afbröt henne genom någon fråga. Då
hon slutat, steg han upp, gick bort till den yttersta än-
dan af det lilla rummet och gick derpå tillbaka till pi-
anot, der Mirah, som också stigit upp från sin stol, nu
med hopknäppta händer stod och såg på honom, ödmjukt
väntande på sin dom. Plötsligt utslätades rynkorna på
hans panna och med strålande ögon räckte han fram han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
