Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
innanför boden, oeli då Jakob varseblef förändringen i
sin väns ansigtsuttryck, fattade han honom i armen och
sade: »se på min bilboquet!» och samtidigt kastade han
knlan nästan rakt upp i ansigtet på Mardokai, alldeles
som • om det varit någon ting särdeles egnadt att lifva
en stackars sjukling. Det var ett bevis på, att öfver-
retningen i Mardokais sinne lagt sig, att han kunde småle
och säga: »vackert, mycket vackert!»
»Ni har glömt er öfverrock och er halsduk», sade
unga mrs Cohen, i det hon åter gick in i arbetsrummet’
och hemtade dessa klädespersedlar.
»Det liar kommit lif i honom igen, som ni ser»,
sade Cohen sakta, som åter inträdt i rummet. »Det
var det, jag sade er; jag har i de flesta fall rätt.» Der-
på tilläde han i sin vanliga ton: »vi skola nu inte längre
uppehålla er, sir; men jag hoppas det inte är sista gån-
gen, vi ha det nöjet att se er.»
Då Deronda tog afsked af Cohens, tänkte han för
sig sjelf: »Jag lär aldrig få veta någonting bestämdt om
dessa menniskor, förr än jag rent ut frågar Cohen, om
han förlorat en syster, vid namn Mirah, då hon var sex
år gammal. Det förekom honom dock ännu litet svårt
att framställa en sådan fråga. Den vedervilja som det
simpla i deras beteende, första gången han lärde känna
dem, väckt hos honom, begynte likväl att gifva vika för
en välvilligare känsla. Huru föga bildadt deras väsen
och sätt att yttra sig än var, måste han dock erkänna,
att det låg någonting särdeles aktningsvärdt i det sätt,
hvarpå de behandlade den lungsigtige arbetaren, hvars
andliga öfverlägsenhet de endast förmådde uppfatta som
ett oskadligt, stilla vanvett.
»Cohens tyckas hålla synnerligt af er», sade De-
ronda, så snart han och Mardokai vore ute på gatan.
»Och jag håller innerligt af dem», svarade denne
ögonblickligen. »De ha israelitens hjerta, ehuru de äro
som hästen och mulåsnan och inte kunna se något an-
nat än hvad som ligger på den trånga stig, på hvilken
de vandra.»
»Jag är rädd för», sade Deronda, »att jag vållat
er någon oro, derigenom att jag dröjde så länge innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
