Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
till speciell intresse for henne, som hon trodde sig hafva
varseblifvit hos den enda person, som förmått ingifva
henne en känsla af ödmjukhet, och om hon tillmätte
dessa tecken en annan och större betydelse, än de i verk-
ligheten egde.
Emellertid — hvilket råd skulle han väl hafva gifvit
henne, i fall hon frågat honom, hvad hon skulle taga sig
för? »Han sade, att jag borde söka fatta mer deltagande
för andra, utvidga mina kunskaper, intressera mig för
det bästa i verlden — men hur skall jag begynna?» Hon
undrade, hvilka böcker han skulle råda henne att taga
upp till sitt eget rum, och hon sökte draga sig till min-
nes de ryktbara författare, hvilkas böcker hon antingen
icke öppnat eller funnit mest oläsliga, och hon smålog,
då hon tänkte, att hon hade god lust att i en spefull
ton fråga Deronda, om det ieke var dessa böcker, som
kallades »Läkedom för själen». Men hon förebrådde sig
snart sjelf denna trotsiga sinnesstämning, och vid ett till-
fälle, då hon trodde sig vara säker om, att ingen gaf akt
på henne, släpade hon med sig från biblioteket ett bro-
kigt urval — Descartes, Bacon, Locke, Butler, Burke,
Guizot — ty som en bildad och begåfvad ung dam visste
hon, att dessa författare voro prydnader för mennisko-
slägtet, och hon var -öfvertygad om, att Deronda läst dem,
samt hoppades, att hon, om hon gjorde en flyktig be-
kantskap med dem alla, den ena efter den aridra, med
sin snabba fattningsgåfva skulle kunna lyfta sig till en
ståndpunkt, som låg någorlunda i jemnhöjd med den,
hvarifrån han åskådade verlden.
Men det var förvånande, huru liten tid hon fann till
dessa vidsträckta ströftåg på andens område. Hon måste
ständigt vara på scenen såsom mrs Grandcourt och måste
ständigt i denna roll känna sig bevakad af en pockande
man, som fann en njutning i att tvinga henne att göra
allt hvad han önskade, en njutning, som stegrades i samma
mån, som han hos henne trodde sig märka något tecken
till motstånd. Och för sin egen del var hon, huru stor
böjelse för uppror hon än i tysthet kunde hafva, dock be-
stämdt emot att göra fiasko i denna roll. Ingen känsla
hade ännu ens för ett ögonblick försonat henne med nå-
Dmiel Deronda, {ll, g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
