Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
gori handling, något ord eller någon min, som kunde vara,
en bekännelse för verlden, och hvad hon mest fruktade
för, var, att hon skulle kunna låta hänföra sig till något
steg, som skulle varit en ofrivillig bekännelse. Det var
denna hennes fasta föresats att på alla andra håll iakt-
taga den djupaste tystnad, som bragt henne till att så
oförbehållsamt förtro sig åt Deronda, till hvilken hennes
tankar ständigt återvände, emedan hon i honom såg ett
skydd mot sig sjelf. När hon red ut, när hon var på
jagt, när hon gjorde eller mottog besök, i allt hvad hon
företog, leddes hon af en anda af ärelystnad, som undan-
trängde all lefnadsnjutning och ungdomlig glädtighet, så
att, under de veckor kort efter nyåret, hon bodde på
Diplow, alla tyckte, att mrs Grandcourt var mycket stolt
öfvcr sin nya värdighet.
»Hon döljer sin stolthet genom att ge sig min af att
betrakta allt såsom något, som följer af sig sjelft», sade
mrs Arrowpoint. »En främmande skulle kunna tro, att
det är hon, som nedlåtit sig till Grandcourt, och icke
tvärtom. Jag har alltid lagt märke till denna dubbelhet
hos henne.»
Eör sin mor i främsta rummet bemödade sig Gwen-
dolen att visa sig fullkomligt lycklig, och stackars mrs
Davilow lät sig verkligen så till vida föras bakom ljuset,
att hon ansåg den omständighet, att man höll henne på
afstånd — hvilket hon, till följd af den frikostighet, hvar-
med Grandcourt sörjt för henne, icke väntat —- böra till-
skrifvas en likgiltighet hos hennes dotter, nu, då gifter-
målet gifvit henne nya intressen. Då och då hemtades
hon till frukost eller till middag tillsammans med Gas-
coignes och fick åka hem igen följande morgon, och en
och annan gång gjorde Gwendolen ett kort besök hos
henne, medan hennes man väntade på henne utanför, an-
tingen till häst eller i åkdonet; men detta var också allt
umgänge, mor och dotter hade med hvarandra.
Förhållandet var det, att andra gången, då Gwendo-
len förklarat sig önska, att hennes mor samt mr och mrs
Gascoigne skulle inbjudas, hade Grandcourt först tegat och
sedan i sin snöflande ton sagt: »vi kunna inte ständigt
ha de der menniskorna hos oss. Gascoigne talar för mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
