Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satser om män och hustrur tycktes nu vara af tvifvel-
aktig nytta. Gwendolen sjelf hade en gång trott på sitt
framtida inflytande som på något allsmäktigt, hvilket skulle
kunna åstadkomma — hon visste icke rätt hvad. Hvad
hon för ögonblicket mest bekymrade sig om, var att gifva
ett svar som skulle anses passande.
»Det skulle särdeles glädja mig, onkel. Men jag tror
inte Grandcourt skulle tycka om det besvär, som följer
med ett val, utom i det fall, att han kunde slippa att
hålla tal. Kandidater måste ju alltid hålla tal, skulle
jag tro.»
»Åli, det är inte nödvändigt — åtminstone inte i
någon stor utsträckning», sade mr Gascoigne. »En in-
flytelserik man af de högre samhällsklasserna kan reda
sig ganska bra utan att hålla några tal. En medlem af
en valkrets på landet behöfver inte göra sig mycket be-
svär i det hänseendet, och både inom och utom parla-
mentet ser man helst, att han inte är för språksam.
Låt mr Grandcourt veta, att det är som jag sagt det.»
»Här kommer Jocosa dock till mig med cliokolad»,
sade Gwendolen, som sålunda undandrog sig att lofva att
meddela sin man en upplysning, hvilken skulle blifvit
mottagen på ett sätt, som den gode prosten föga kunnat
drömma om. Denne sköt emellertid undan sin stol ett
litet stycke från bordet och såg verkligen ut för att vara
hvad han sjelf ansåg sig för — en aktningsvärd prest-
man och tjensteman, som ger goda, på erfarenhet grun-
dade råd. Mr Gascoigne hade kommit till den slutsatsen,
att Grandcourt var en stolt man, men mr Gascoignes
egenkärlek, som under lifvets lopp mildrats genom med-
vetandet om eget värde och personliga företräden, var
icke så retlig, att den hindrade honom att hoppas det
bästa om sin nieces man, derför att denne något högdra-
get höll honom på afstånd. Att en representant af en
gammal familj var en smula på sin kant kunde man ju
inte precis förtycka honom. Men mrs Gascoigne, som
kände sig kränkt på sin mans vägnar, uppfattade icke
saken så fördomsfritt och sköt till en viss grad skulden
på Gwendolen för Grandcourts högmodiga beteende.
»Din onkel och Anna komma troligen till London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
