- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Tredje delen /
38

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38
hvad du bör täuka. ocli gick sodan från dig med en för-
näm min, som verkligen var beundransvärd. Ar hon en
antiuomist? I så fäll måste du nödvändigt presentera
mig för henne som en antinomistisk målare. Jag skullo
vilja mala henne och hennes man. Han har ett vackert
yttre af det egendomliga slag som passar förträffligt för
hertiginnans man i .Lucrc?d(i Jiorgia -— om nämligen det
är förenadt med en vacker baryton, hvilket här vid lag
inte är fallet.»
Derouda hoppades af själ och hjerta, att den be-
skritning Hans gifvit på det intryck, samtalet mod Gwen-
dolen gjort på en aflägsen åskådare, endast var en af
hans vanliga fantastiska öfverdrifter.
Gwendolen å sin sida var heller icke utan oro öfver,
att hennes mans ögon kunde varit fästa på henne och
hafva utforskat något, som han kunde tillrättavisa henne
för — ett eller annat, som stred mot hennes värdighet
som hans hustru; hon var nämligen medveten om, att
hon icke inför verldens ögon bevarat det sken af fullkomlig
sinnesro, som också var hennes ideal. Mr Grandcourt
anmärkte ingenting mot hennes uppförande. Allt hvad
han sade, då de kommo hem, var:
»Lush äter middag hos oss i morgon tillsammans
med de andra. Var så god och bemöt honom höfligt.»
Gwendolens hjerta begynte att klappa våldsamt, Dc
ord, hon hade lust att säga, liksom man har lust att
gifva tillbaka en örfil, voro: »du bryter ditt löfte till
mig — det första löfte du någonsin gaf mig.» Men hon
vagade icke säga dem. Hon var lika rädd för en tvist,
som om hon förutsett, att den skulle sluta mod, att han
fattade henne i strupen för att qväfva henne. Efter
nagra ögonblicks uppehåll sade hon, snarare i en under-
gifven än harmsen ton:
»Jag trodde, att det var din afsigt, att han inte
vidare skulle få komma in i vårt hus.»
»Jag behöfver honom för tillfället. Han kan göra
mig nytta och han måste behandlas höfligt.»
Båda förblefvo tysta. Det kan komma ögonblick,
då till och med en förträfflig äkta man, som upphört
att röka tobak till följd af ett halft eller helt löfte, gif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 01:36:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/3/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free