Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
nade för att höra på Mirah, som ett ögonblick derefter
sjöng: per pieta non dvrmi addio.
I Derondas öron ljöd melodien i detta ögonblick
såsom en fortsättning af Gwendolens innerliga ton. Så
sällsam denna karakter med sin blandning af beslutsam
stolthet, skenbar verldskännedom och oskuldsfull, naiv
indiskretion än var, måste han dock nu för sig sjelf er-
känna, att den fans till. Sir Hugos vinkar hade öppnat
hans ögon för de faror, som han kanske eljest skulle
hafva förbisett; men att i Gwendolens förtröstan på ho-
nom icke fans en aning om, att han kunde missförstå
henne, var klart som dagen, och denna öfvertygelse gjorde
på honom ett intryck, som bildade en motvigt mot hans
känsla af ögonblickets faror och hans aning om, att det
i hennes sinne började utveckla sig ett allt starkare och
starkare anspråk på honom. Förebud till en pinsam
kollision började att visa sig. A ena sidan kände lian
greppet af den döende Mardokais hand och såg alla de
ideala syner, det framkallade; å andra sidan stod denna
sköna qvinna i siden och juveler med sitt dolda hjerte-
sår och sin ångest för sig sjelf, görande en förtröstans-
full ansträngning att luta sig mot någon, som ville och
kunde stöda henne. Det var, som om han sett någon
med utsträckta armar och höga rop besvärja honom om
hjelp, medan han sjelf greps af böljorna och nödgades
rädda sig om hord på ett skepp, som var bestämdt till
ett Ijerran land. Sådana voro de tankar och känslor,
som rörde sig inom honom samtidigt med Mirahs sång,
och när den upphörde, steg han upp från sin plats och
sade sig sjelf, att han öfverdrifvit sin egen betydelse och
varit löjligt beredvillig att gå in på Gwendolens äsigt
om honom såsom en, den der verkligen kunde hafva nå-
got afgörande inflytande öfver liennc.
»Hvilken afundsvärd menniska du är», sade Hans,
»att kunna få sitta på en soffa bredvid den der unga
hertiginnan och komma i en intressant debatt med henne!»
»Debatt med henne?» upprepade Deronda, som kände
sig litet oangenämt berörd.
»Ah, rörande något teologiskt ämne, naturligtvis,
ingenting på personlighetens område. Men hon sade dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
