Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
tog en tystnad, som varade längre, än hon sjelf visste af,
och skymningen märkbart började falla pä. - Slutligen
vändo hon sig till honom och sade:
»Jag kan inte uthärda mer nu.» Hon sträckte ut
sin hand, men drog den hastigt åter tillbaka och sade:
»vänta! Hur kan jag veta, om jag någonsin kan fä se
dig mer? Jag kan inte tåla, att någon ser mig, när plå-
gorna komma på mig.»
Hon drog fram en plånbok, uttog ur den ett bref
och sade: »detta bref är adresseradt till ett bankirhus i
Wien, der du kan licmta din morfars skrin. Det är skrif-
vet af Joseph Kalonymos; om du inte träffar honom
sjelf, kommer hans order i alla fall att blifva åtlydd.»
Då Deronda tagit brefvet, sade hon med en ansträng-
ning, men i en mildare ton än förut: »fall pa’ knä igen
och låt mig få kyssa dig.»
Han efterkom hennes uppmaning, och hon tog lians
hufvud mellan sina händer och kysste honom högtidligt
på pannan. »Som du ser, återstår inte så mycket af
mitt lif, att jag kan egna dig någon kärlek», sade hon,
nästan liviskande. »Men du kan vänta en stor förmö-
genhet. Sir Hugo skulle förvara den åt dig. Jag guf
dig allt, hvad din far lemnat efter sig. I det hänseen-
det åtminstone kunna de aldrig anklaga mig för, att jag
plundrat dig.»
»Om du varit i behof af något, skulle jag ha arbe-
tat för dig», sade Deronda, bedröfvad öfver, att det,
han längtat efter så innerligt, bevisat sig vara ett bländ-
verk, och att hans kärleksfulla ungdomsdröm aldrig skulle
gå i fullbordan.
»Jag behöfver ingenting, som mensklig förmåga kan
gifva mig», sade modern, som ännu alltjemt höll honom
om hufvudet och studerade hans ansigtsuttryck. »Men
kanske skall nu, då jag fullgjort min fars vilja, ditt an-
sigte träda i stället för hans — ditt ungdomliga, kärleks-
fulla ansigte.»
»Men du ämnar väl återse mig?» sade Deronda
ångestfullt.
»Ja — kanske. Framdeles, framdeles! Men lemna
mig nu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
