Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland papperen i skrinet alla möjliga upplysningar derom
långt bättre än jag kan meddela dig dem. Min far var’
som jag sade dig, läkare; min mor var en Morteira. Alla
dessa saker gingo in genom mitt ena öra och ut genom
det andra. Jag var född bland dem mot min vilja. Jag
förjagade dem ur mina tankar, så fort jag förmådde.» °
Deronda försökte att dölja den pinsamma känsla, som
åter fick makt med honom, och sade: »för öfrigt önskar
jag inte, att af dig få veta något annat, än hvad som
kan vara en tillfredsställelse för dig sjelf att meddela
mig.»
»Jag tror jag sagt dig allt, hvad som kan begäras
af mig», sade prinsessan med en kall och fundersam min.
Det tycktes, som om hon i deras föregående samtal ut-
tömt all sinnesrörelse. Förhållandet var det, att hon sagt
sig sjelf: ’nu har jag uppfylt min pligt och tillstått allt;
jag vill skona mig sjelf för alla vidare sinnesrörelser’, och
nu satte hon sitt beslut i verket.
Men för Deronda var det närvarande ögonblicket
grymt; det gjorde hans lifs sonliga längtan till en gagn-
lös pilgrimsfärd, till en helgedom, der det icke längre
fans några heliga symboler. Det såg ut, som om all den
qvinliga instinkt, som saknades hos henne, varit tillstädes
hos honom, då han med något skälfvande röst sade:
»Vi skola således skiljas, och jag skall aldrig blifva
något för dig?»
»Ja, det är det bästa», svarade prinsessan i en mil-
dare, blidare ton; »till och med om det vore möjligt, att
du hos mig skulle kunna intaga en sons plats, skulle det
blott bli en tung pligt, som fäste dig vid mig; ty du
skulle ej komma att älska mig. Neka ej dertill», sade
hon tvärt och lyfte upp handen. »Jag vet, hur det för-
håller sig. Du ogillar, hvad jag gjort. Du vredgas på
niig. Du tror, att jag beröfvat dig något. Du tar parti
or din morfar och du kommer alltid att i ditt hjerta
fälla en förkastelsedom öfver mig.»
Deronda förstummades. Han steg upp från sin plats
JK hennes sida, ty skulle han efterkomma detta bestämda
01JUC^ atb visa henne någon sonlig tillgifvenhet, så ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
