Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
borta vid foten af klippan ligger ett plantage af socker-
rör; skulle du vilja se det?»
Gwendolen sade: »ja, tack», i den tänkesätt hon
måste försöka att intressera sig för sockerrör såsom nå-
got, som icke stod i samband med hennes personliga
angelägenheter. Derpå gick Grandcourt en lang stund
fram och tillbaka på däcket och rökte, stannande då och
då för att utpeka en seglare i horisonten och satte sig
slutligen och såg på Gwendolen med sina plirande, orör-
liga, stirrande ögon, alldeles som om hon varit en del
af den kompletta jakten, medan hon, medveten om, att
han såg på henne, gjorde sig all möjlig möda för att
icke möta hans blick. Yid middagsbordet gjorde lian
den anmärkningen, att frukten började blifva skämd och
att de måste lägga i land någonstädes för att anskaffa
ett nytt förråd, och då han varseblef, att hon icke drack
vin frågade han henne, om det var någon annan sort
hon hellre ville hafva. Ett bildadt fruntimmer var
nödsakadt att på ett passande sätt svara på sådant, och
om hon också icke af andra skäl skulle skytt för hvarje
gräl, så var det henne dock rent af omöjligt att gräla
med Grandcourt; hon skulle lika gerna kunnat låta sin
vrede bryta ut mot en orm, som i prydliga lyngor oom-
bedd rullat ihop sig i hennes kajuta. Och hvad slags
träta kunde en qvinna med minsta stolthet och aktning
för sin värdighet begynna om hord på en jakt?
Grandcourt kände sig innerligt tillfredsstäld af att
på detta sätt föra sin hustru omkring som en fånge;
det gaf deras lif i smått en kunglig pregel och en offent-
lighet, hvari man var fri från all förtrolighet. var
och en af dem särskildt måste göra, hvad förhållandena
kräfde, om de ock aldrig så mycket i tysthet protesterade
deremot — så länge en sådan protest skedde i tysthet,
ökade den endast det pikanta i despotismen.
Oeh Gwendolen vågade icke uppresa sig deremot.
Oartikulerade böner, icke mer tydliga än ett skri, fram-
trängde ofta ur hennes själ i den oändliga tystnaden, som
endast afbröts af hennes mans andedrag eller af vågor-
nas sqvalp eller masternas knakande. Om någonsin tan
ken på hjelp antog en bestämd form, så var det Deron a,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
