- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Tredje delen /
133

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13
hur otäckt de kunde stirra på folk med sina utstående
ögon, och hvilkcn fånig åtrå de hade att göra sig ange-
näma genom opåkallade anmärkningar. I denna kritiska
uppfattning af mcnniskorna var det en viss själafrändskap
mellan _ honom och Gwendolen före deras bröllop och
som vi veta hade hans blaserade väsen utöfvat en till-
dragande verkan pä henne. Till följd dcraf förstod han
mycket väl hennes vedervilja för Lush. Men liar skulle
lian kunna, förstå eller fatta hennes nuvarande vedervilja
för Henleigh Grandcourt? Ilan hade hela sitt lif haft
anledning att hysa en smickrande tanke om sin egen
tjusningsförmåga och att anse sig som en fullkomlig mot-
sats till sådana män, som måste förefalla livarje qvinna
med smak motbjudande. Han hade ingen idé om nå-
gon moralisk vedervilja, och till och med om någon sagt
honom det, skulle han omöjligt kunna tro, att det kan
finnas en förbittring och en vämjelse, som småningom
kunna göra skönhet ännu mera afskyvärd än fulhet ge-
nom att väcka förtrytelse öfver denna yttre fägring, som
förhatliga egenskaper kunna ikläda sig och yfvas öfver.
Hur kunde alltså Grandcourt ana, hvad som föregick
i Gwendolcns själ?
Deras beteende mot hvarandra väckte icke förargelse
nos nagon iakttagare — icke ens hos den utländska
kammarjungfru, som engagerats såsom otillgänglig för
sjösjuka, eller hos Grandcourts egen erfarna kammartje-
nare, och ännu mindre hos don pittoreska besättningen,
som ansåg dem som ett mönster af ett förnämt äkta par.
eras samvaro bestod för det mesta i en bildad tystnad.
Grandcourt gjorde inga humoristiska betraktelser, som
Gwendolen kunde underlåta att småle åt, och framkom
ic e.rned nagot af det slidder-sladder, som kan gifva an-
edmng till små dispyter. Han lade med fulländad ar-
hghet ytterligare ett plagg öfver henne, om så behöfdes,
och räckte henne hvarje föremål, som han såg att hon
önskade, och hon kunde icke visa den brist på lefnads-
vett, som skulle legat i att ohöfligt mottaga eller afslå
sådana uppmärksamhetsgärder.
Grandcourt satte kikaren för ögat och sade: »der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 13 10:55:45 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/3/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free