Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
äro så fördömdt nyckfulla. De vänta att allt skall rätta
sig efter dem.»
»Nej, bevars», svarade bon i en spetsig ton. »Jag
väntar aldrig, att du skall rätta dig efter mig.»
»Hvarför skulle jag också det?» sade Grandcourt
med sin dämpade stämma, i det ban såg på henne och
tog sig en apelsin, ty de sutto just till bords.
Hon beredde sig på att ännu segla omkring, Gud
vet buru länge; men följande dagen, efter en by, som
för första gången gjort henne temligen sjösjuk, kom han
ned till henne och sade:
»I natt har fan riktigt varit lös. Skepparen säger,
att vi lära nödgas stanna en vecka i Genua för att få
allt riktigt repareradt.»
»Har du någonting emot det?» sade Gwendolen, som
låg och såg mycket blek ut i sin hvita morgondrägt.
»Ja, det har jag visst. IIvem kan tycka om att gå
omkring och låta steka sig i Genua?»
»Det är alltid en förändring», sade Gwendolen, som
i sitt utmattade tillstånd yttrade, sig litet oförsigtigt.
»Jag har intet behöf af någon förändring. Det är
en odräglig stad, och det är knappast möjligt att gä på
dess gator. Jag skall, som jag förr plägat, segla ut på
en båt och styra den sjelf. På det viset kan man få
några timmar att gå hvar dag, i stället för att qväfvas i
ett nedrigt hotell.»
Här var en utsigt, hvari det doek låg något hopp.
Gwendolen tänkte på timmar, då hon skulle vara allena,
eftersom Grandcourt dock väl knappast skulle taga henne
med sig i den omnämnda båten, och i sin glädje öfvor
denna oväntade lisa uppgjorde hon redan en mängd fan-
tastiska planer om det bruk, hon skulle göra af sin fri-
het. Än tänkte hon åter på att »rymma» och fann nya
bevekelsegrunder derför, såsom ett medel att undfly alla
ingifvelser af sitt sämre jag; detta, oaktadt hon oräkne-
liga gånger sagt sig sjelf, att ett sådant handlingssätt
skulle vara något vida värre än de grymmaste lidanden,
hon nu hade att undergå; än hade hon samma syner som
fången, som drömmer, att blåsten om natten skall stöita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
