Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
omkull hans fängelsemur oeli sålunda skaffa honom en lag-
lig frihet, som icke är vunnen genom dåliga medel
Den friska tankeströmmen återupplifvade hennes själs-
krafter och satte henne i stånd att fördraga allt med
en munter och fornöjd min, som var nog i ögonen fallande
for att vacka hennes mans uppmärksamhet. Hon vakade
från det ögonblick, då stjernorna började framtindra på
himlahvalfvet, och till månens nedgång, med en mindre
stark känsla af ensamhet än hon plägade — ja, med ett
obestämdt intryck af, att i tingens ofantliga kretslopp nå-
gonting förbereddes till hennes räddning. IIvarför icke?
— eftersom hon ju nyss haft vinden på sin sida, Denna
möjlighet att hoppas, sedan hon så länge jägtats af far-
hågor, var lik den hunger, en patient för första gången
känner efter en långvarig sjukdom.
Hon vaknade följande morgon, just då jakten kastade
ankar^ i Genuas hamn — vaknade ur en besynnerlig, blan-
dad dröm,, i hvilken hon tyckte, att hon flydde öfver
Mont Cenis och undrade på att finna det varmare der
uppe på snön i månskenet, tills hon plötsligt mötte De-
ronda, som sade henne, att hon skulle vända om.
En timmes tid efter denna dröm mötte hon verkli-
gen Deronda. Men det var på Italias praktfulla trappa,
der hon kände sig varm i sin lätta ylleklädning och halm-
hatt, och hennes man var vid hennes sida.
Deronda spratt till af förvåning, och det dröjde nå-
got, innan han kom sig för att taga af hatten och gå
vidare. Ögonblicket tycktes icke vara gynnsamt för någon
intimare helsning, och de omständigheter, under hvilka
de sista gången skilts från hvarandra, kommo honom att
tyifla på, huruvida Grandcourt kunde vara hågad att visa
sig höflig mot honom.
fviflet kunde snart hafva förbytts till en obehaglig
visshet, ty då Grandcourt såg Deronda på ett så oför-
klarligt sätt visa sig just i Genua, försökte han genast
att tänka sig, huruvida något aftal kunnat träffas derom
mellan honom och Gwendolen. Visserligen insåg han,
innan de väl kommit in i sina rum, huru svårt det var
att med något slags sannolikhet träffa ett sådant aftal, ty
han var allt för sansad för att genast finna det troligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
