Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
TRETTONDE KAPITLET.
Då Deronda mötte Gwendolen och Grandcourt på
trappan, var hans sinne upptaget af allvarliga tankar.
Han hade nyligen blifvit kallad till det andra samtalet
med sin mor.
Två timmar efter sodan han tagit afsked af henne,
fick han veta att prinsessan Halm-Eberstein lemnat ho-
tellet, och som han nu icke vidare hade något i Genua
att göra, kunde han hafva begifvit sig till Mainz för att
aflemna brefvet till Joseph Kalonymos och komma i be-
sittning af familjepapperen. Men blandade känslor, som
icke antogo formen af bestämda skäl, hindrade honom
fran att afresa. Då den ständiga ringningen med en
klocka påminde honom om, att det var tid dertill, tänkte
lian på att se efter i Bradshaws resehandbok och göra
några korta förberedelser för att följa med nästa tåg —
tänkte derpå, men kom sig ej för dermed. Några af
hans önskningar gingo till Mainz och till det,- han der
skulle komma i besittning af — till London och till de
väsen der, vid hvilka han var fäst med hjertats starkaste
band; men det fans andra känslor, som i dessa ögonblick
voro fästa vid Genua, och de höllo honom qvar, der han
var, med denna oemotståndliga makt, som tvingar en
att afbida ett sammanträffande, ehuru man har en för-
känsla af, att det skall leda till ett sista farväl eller en
djup sorg. Deronda sade icke rent ut: »jag skall stanna
qvar öfver natten, derfor att det är fredag och jag skulle
vilja gå till aftongudstjensten i synagogan; och dessutom
kan jag kanske få tillfälle att se Grandcourts igen.»
Men i stället för att packa och begära sin räkning, satt
han helt enkelt oeli gjorde ingenting, medan hans själ
vandrade till synagogan — der han såg ansigten, som
troligen voro föga olika dem, hans farfar sett der på
siu tid, samt hörde den spanskt-hebreiska liturgien, som
bibehållit sig genom flere generationer, liksom en planta,
Daniel Deronda. III. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
