Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
hvars frö af vinden sprides till aflägsna liinder — och
medan andra tankar vände sig till Gwendolen och han
ängsligt erinrade sig, hvad soro förefallit mellan dem,
och endast till hälften ville erkänna, att det skulle vara
hjertlöst af honom, om han, utan att vara tvungen der-
till, genast reste bort, innan han fått tillfälle att, trots
den ovilja detta sannolikt skulle väcka hos Grandcourt,
ådagalägga, att han bevarat sina sympatier för henne, I
äfvon sedan de så plötsligt skilts från hvarandra.
I denna sinnesstämning uppsköt han afresan, åt sin
middag, utan att rätt veta, hvad han åt, steg hastigt
upp från bordet för att uppsöka synagogan och frågade
i förbigående portvakten, om mr och mrs Grandcourt
ännu bodde i hotellet och hvad deras rum hade för
nummer. Portvakten uppgaf numret för honom, men
tilläde, att de voro ute och seglade. Denna underrättelse
hade af en eller annan orsak nog makt öfver Deronda
för att dela hans tankar med de minnen, som väcktes
af de mörka, markerade ansigten, han såg i synagogan,
så att han, så fort han kunde, skyndade bort från dem
och fann för godt att göra sin aftonpromenad på kajen,
der han alltid helst hållit till, och dit han nu kände
sig särskild hågad att begifva sig, derför att han möjligt-
vis kunde komma i rätt tid för att se Grandcourts
komma tillbaka från deras lustsegling. I så fall beslöt han
att helt obesväradt gå fram och helsa på dem och låtsa,
som om han icke visste, att mannen kunde hafva några
skäl att önska honom annorstädes.
Solen hade gått ned bakom en molnvägg, och blott
ett svagt, gult skimmer gaf sina afskedskyssar åt böljorna,
som sattes i rörelse af en frisk bris. Då Deronda lång-
samt kom gående, så att han kunde se livad som före-
gick på stranden, varseblef han, att grupperna derstädes
koncentrerade sin uppmärksamhet på en segelbåt, som,
rodd af två män, skyndsamt nalkades hamnen. De på
kajen församlade folkhoparne pratade och skreko om
livarandra på åtskilliga tungomål, och i stället för att
göra några frågor, ansåg Deronda det säkraste medel att
skaffa sig upplysningar vara att armbåga sig fram till
förgrunden och sålunda sjelf åse, hvad som föregick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
