Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
»Nå, sä i morgon då», sade han, i det han nästan
helt och hållet vände ryggen till den bleka, skälfvande
dottern, men han vände sig hastigt om igen, fublade
oroligt med händerna i fickorna och sade, äter igen med
en nästan bedjande ton: »jag är litet medtagen af allt
detta, Mirah. I morgon blir jag nog vid godt mod igen.
Om du har litet pengar i fickan — så strider det väl
inte mot ditt löfte, att ge mig en bagatell — att köpa
mig en cigarr för.»
Mirah kunde icke göra sig sjelf vidare frågor —
kunde icke göra något annat än med kalla, skälfvande
händer taga sin portmonnä ur fickan och räcka honom
den. Lapidoth grep- den genast, tryckte med detsamma
hennes hand och sade: »farväl, min lilla flicka ... vi
träffås således i morgon!» hvarpå lian lemnade henne.
Då Mirah, uppfyld af en smärta, som var allt för
djup, för att hon skulle kunnat förtiga, hvad som händt
henne, inträdde i sin brors rum, satt han helt lugnt och
läste och granskade sina egna gamla manuskript, som han
ämnade öfvcrlcmna åt Dcronda. Under reaktionen efter
det långvariga bemödandet att beherska sig, kastade hon
sig ned framför honom, omfamnade hans knän ocli
utbrast:
»Ezra, Ezra!»
Ilan sade icke ett ord. Hans oro var mindre än
hans förvåning öfver detta våldsamma, för henne ovanliga
utbrott af en sorg, livars orsak han icke kunde fatta.
Men Mirah längtade sjelf att tala och säga honom orsa-
ken. Efter en liten stunds förlopp lyfte hon upp handen
och sade, ännu snyftande och i afbrutna meningar.
»Ezra! Min far ■— vår far! Han följde efter mig.
Jag ville, att han skulle komma in. Jag sade, att du
nog skulle vilja låta honom komma in. Men han sade
nej, han ville inte — inte nu, men i morgon. Och han
bad mig om pengar. Och jag gaf honom min börs, och
han gick sin väg.»
Brodern lade underrättelsen icke så mycket på sin-
net, som hon trott han skulle göra. Till följd af hennes
sätt hade han fruktat något värre. »Vänta, tills du blir
lugn, och säg mig sedan allt.» Han tog af henne hatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
