Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men i allt, livad som angår min man, vill jag lia fria hän-
der. Äro åttahundra pund om året nog för dig, mamma?»
»Mer än nog, mitt barn. Du får inte tänka på
att gifva mig så mycket.» Hon gjorde ett litet uppehåll
och fortfor sedan: »vet du, hvem som skall ha godsen och
de öfriga pengarna?»
»Ja», sade Gwendolen, »jag vet allt. Det är alltsam-
mans fullkomligt i sin ordning, och jag önskar att aldrig
mer höra talas derom.»
Modern tystnade och blickade åt sidan, och en lätt
rodnad betäckte hennes fina kinder. Men Gwendolen, som
gaf akt på henne och ångrade, att hon tilltalat henne i
en så skarp ton, sade ömt: »kom hit och sätt dig hos
mig, mamma, och var inte så olycklig!»
Mrs Davilow följde hennes uppmaning, men bet sig
i läpparné, för att återhålla sina tårar. Gwendolen lutade
sig smekande emot henne och sade: »jag har föresatt mig
att vara riktigt förnuftig, det försäkrar jag dig. Och god
också, så god emot dig, du kära, gamla, söta mamma, att du
inte skall kunna känna igen mig. Men gråt för all del inte!»
Det beslut, Gwendolen fattat, var, att hon skulle fråga
Deronda, huruvida hon borde mottaga något af sin mans
pengar — om hon kunde taga emot så mycket, att hon
kunde sörja för sin mor. — Den arma qvinnan var stark
nog att göra hvad som helst, som kunde gifva henne ett
högre värde i Derondas ögon.
Af sir Hugo hade hon och mrs Davilow under hem-
resan fått en vänlig och mycket enträgen inbjudning att
följa med honom direkte till Park Lane och bo i hans
hus, så länge de under sorgetiden voro nödsakade att
vistas i London. Ingenting kunde varit mera öfverens-
stämmande med hennes önskan än detta tillbud att för nå-
gon tid slå upp sina bopålar i Park Lane. Det skulle
blifva lätt för henne att der få ett samtal med Deronda,
om hon blott kunde ställa så till, att lian finge i sina
händer ett bref, hvari hon bad honom om att komma till
henne. Men hon hade glömt att fråga honom om hans
adress, för den händelsen, att hon • ville skrifva, och det
enda sättet, livarpå hon kunde få ett bref till honom be-
fordradt, var genom sir Hugo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
