Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
»Nej, Mirah, det blir inte af», sade Ezra med fast
stämma. »Bed honom komma hit upp, mrs Adam.»
Då Lapidoth inträdde, hade han tagit på sig en
sorgbunden, betryckt min, men det var med en verklig
beklämning, som han sade:
»Nå, Ezra, min gosse, du känner väl knappast igen
mig, efter så många års förlopp?»
»Jag känner dig — alltför väl — min far», sade
Ezra långsamt oeh i en bitter, högtidlig ton, som gjorde
ordet far till en förebråelse.
»Ah, du är missnöjd med mig. Det förundrar mig
inte. Jag har haft skenet emot mig. När man råkar i
trångmål, kan man inte alltid handla så, som man borde,
mot sig sjeif eller andra.» Han förklarade derpå, att
han, med hvad han fått af Mirah, betalat en räkning för
kost oeh logis. »Säg blott», fortfor han, i det han vände
sig till Mirah, »säg blott: min far, jag har haft nog af
dig; du har kelat med mig och kostat på mig allt, hvad
du egde och hade, då jag inte kunde undvara dig; men
nu reder jag mig bättre utan dig; — säg blott detta,
och jag försvinner som en blixt.» Som vanligt hade han
gråten i halsen, innan han slutat.
»Du vet, att jag aldrig skulle kunna säga dig något
sådant, pappa», svarade Mirah, hvars smärta icke var
mindre djup, derför att hon visste, att hvart ord, han
sade, var en osanning.
»Mirah, min syster, lemna oss!» sade Mardokai i en
befallande ton.
Hon såg obeslutsamt och bedjande på brodern, gick
fram till honom och sade sakta, men icke så sakta, att
Lapidoth icke kunde höra det: »kom ihåg, Ezra, att du
sjeif sagt, att vår mor inte skulle ha förskjutit honom.»
»Förlita dig på mig och gå», sade Ezra.
Hon lemnade rummet, men sedan hon gått några
steg uppför trappan, satte hon sig med klappande hjerta.
Om han nu till följd af något, som hennes bror sade ho-
nom, ginge sin väg. — —
Lapidoth anade, hvad som förestod honom, men han
föresatte sig att icke låta det bekomma sig. Denna mo-
raliska slöhet var icke medfödd hos honom, men i tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
