Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
längd hade han kommit derhän att bita hufvudet af
skammen.
»För det hem, vi här ega», begynte Ezra, »ha vi
dels att tacka en ädelmodig vän, som sörjer för mitt
uppehälle, dels min syster, som genom arbete sjelf för-
värfvar sitt uppehälle. Så länge vi ha ett hem, skola vi
icke utestänga dig derifrån. Vi vilja icke låta dig falla
ett offer för dina laster, ty du är vår far, och fastän du
slitit det band, som förenar dig med oss, erkänna vi det
dock. Men jag skall aldrig hysa förtroende till dig. Du
rymde, medtagande en penningsumma, oeh lemnade dina
skulder obetalda. Du öfvergaf min mor; du beröfvade
henne sitt barn oeh krossade hennes hjerta. Du har
blifvit en spelare, och der en gång blygsel och samvete
funnos, har deras plats upptagits af ett omättligt begär.
Du stod i begrepp att sälja min syster — du hade re-
dan sålt henne; men varan undandrog sig dig. Den, som
gjort sig skyldig till något sådant, kan aldrig mer vänta,
att man skall hysa förtroende till honom. Vi vilja dela
vår föda med dig — du skall få husrum och kläder.
Men vårt förtroende skola vi aldrig skänka dig. Du är
en dålig menniska och du har gjort vår mor olycklig.
Att en sådan man är vår far, är ett brännsår på vårt
kött, som aldrig skall upphöra att svida. Men den Evige
har pålagt oss detta, och om den menskliga rättvisan
skulle låta dig undergå spöstraff för dina brott, och din
kropp dignade ned vanmäktig, prisgifven åt allmänhetens
förakt, skulle vi dock säga: denne är vår far, träden åt
sidan, på det vi må bära bort honom ur er åsyn!»
Att en sådan ljungeld skulle slå ned på honom, var
Lapidoth doek ieke förberedd på. Han sjönk ned på en
stol oeh föll i en våldsam gråt. Att han kände sig för-
krossad var otvifvelaktigt, men snyftningarna oeh gråten
voro dock, nu som förr, tillika ett afsigtligt hjelpmedel,
användt i ett svårt läge, då det gälde att afväpna vreden
hos dem, han förgått sig mot.
Då Ezra, blek och darrande, slutat sitt tal, och
Mirah, hörande faderns snyftningar, skyndsamt inträdde,
sade Lapidoth:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
