Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid hade bett honom vänta tills hon hunnit underrätta
föräldrarna. Och så kom nu detta!
Sigrid skyndade att klä av sig teaterstassen. För alla
möjligheter klädde hon sig i svart klänning. Vad var
klockan? Sju, nästan. Då kunde hon hinna nattåget,
om hon raskade på. Bara hon hade pengar. Hon
räknade över kassan och fann, att det räckte. Det var då
också märkvärdigt, att pappa icke skickat pengar i tid
som vanligt.
Fy! sade hon sig. Du är riktigt stygg, som kan tänka
på det nu, när han ligger därborta.
Hon packade i största hast den minsta kappsäcken
med det nödvändigaste samt slängde ned det övriga i
stora kofferten. Det hela blev väl en bortovaro på högst
fjorton dagar. Då kunde hon nog vara tillbaka. Lådorna
i byrån var bäst att låsa. Lena var litet klåfingrig av sig.
Alltsammans drog knappt en kvart. Hon var häpen
själv över att hunnit med det på så kort tid. Det bästa
var, att hennes ögon hade återfått sitt normala utseende.
Hon hörde icke till dem, som ville låta folk avläsa
känslorna i ansiktet, och fru Söderblom, hur rar hon än var,
plägade alltid ingående besiktiga sina pensionärers
utseende, om hon kom åt.
Fru Söderblom hade också svårt att bli klok på
fröken Bjurcronas verkliga sinnesstämning, när denna
svartklädd och i hatt och kappa steg in i det lilla, röda
kabinettet, där man efter middagen alltid samlades till
kaffet. Sigrid meddelade kort och gott, att hon genast måste
resa hem, eftersom hennes far ridit omkull och skadat
sig. Hon skulle genast så fort hon kom hem skicka
pengar för månaden och bad fru Söderblom att låta henne
få behålla rummet och låta sakerna stå kvar, tills hon
kom tillbaka.
Fru Söderblom hade alltid varit en smula imponerad
av sin pensionärs namn, klänningar och smycken. Ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
