Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var långt lidet på dagen, då Sigrid vaknade vid
att någon rörde vid hennes arm. Eva stod vid sängen
med kaffebrickan.
»Ja, fröken får förlåta mig att jag väckte, men kapten
ser ut att börja återfå sansen, så det kanske är bäst att
hålla sig färdig. Hon hinner mycket gott att få sig kaffe
först. Fröken får ursäkta, att jag måste ned med
detsamma. Doktorn behöver mig nog, men jag ville inte
låta husan väcka. Hon är som en träklump. Gör sig
ingen brådska. Jag skall säga till, om det skulle bli något.»
Hon gick vänligt mysande. Sigrid skyndade att klä
sig och dricka kaffe. Sedan sprang hon ned till fadern.
Mycket, mycket försiktigt öppnade hon dörren till hans
rum. Det var bara Eva inne hos honom. Doktorn hade
gått ned för att äta.
»Se där ha vi henne redan, kapten», förklarade Eva
nästan muntert. »Stig fram fröken lilla, det är inte
farligt! Kapten är riktigt duktig i dag.»
Sigrid hastade fram, såg ett ombundet huvud i sängen,
ett par stora, stelt blickande ögon, som hon icke kände
igen, och föll på knä vid sängen:
»Kära, lilla pappa!» Hon kysste hans hand, hans arm.
När hon snyftat slut, såg hon upp. De stela ögonen
sågo rätt upp i taket. Det var ännu icke mycket
medvetande i dem, och de flyttade på sig mycket, mycket
långsamt, liksom med allra största svårighet. Han ville
tydligen mycket gärna vända dem mot dottern, men det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
