- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
38

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sigrid kände på trycket från hans händer att han
talade sant.

»Kan jag icke göra något alls — kan inte pappa ta
någon medicin?»

Hon såg villrådig från honom till flaskorna på
natt-duksbordet och från flaskorna till honom.

»Sedan, sedan», svarade han. »Låt mig nu hålla på.»

Han slickade sina läppar ett slag med tungan och
fortsatte.

»När jag för snart tjugufem år sedan tog arv efter
min far och fick Bjurnäs som äldste son, var gården så
gott som skuldfri. Johan fick Tollerup nere i Skåne, det
vet du. Den blev icke mer skuldbelastad, min gård, de
första åren jag hade den, fast jag skötte min tjänst på
regementet också. Men så gifte jag mig. Jag vill icke
säga något ont om din mor. Du har nog själv sett
hurudan hon är. Hon har icke ifråga om lynne och karaktär
förändrat sig så värst mycket sedan den första gången
hon som min brud drog in på Bjurnäs och tills nu. Det
första året gick någorlunda lyckligt. Kärleken var ung,
och jag gav vika för hennes anspråk. Det skulle jag icke
gjort. Det vet jag nu, visste det för länge sedan, då det
redan var för sent att ändra. Jag skulle hållit igen. Så
kom du. Det gjorde hennes makt, hennes fordringar ännu
starkare. Och hon förstod att begagna sig av båda
delarna. Det blev baler, middagar, kalaser, mer än vad
gården och min lön på regementet kunde bära. Det gick
också ut sig för Johan, och jag måste hjälpa honom.
Din mor har ofta beskyllt mig att rida vilt. Det var min
enda tröst. Att stormrida genom skogarna för att komma
undan bekymren. Jag vill icke göra mig bättre än hon.
Jag vill bara försöka förklara för dig hur det blev som
det blev här på Bjurnäs. Gustaf Boström på Alby har
ofta skämtat över Bjurnäs, det har du nog hört, och
kallat det för Babels torn. Det har han rätt i. Din mor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free