- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
42

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det har han icke sagt något om, pappa. Men jag tror
det inte.»

Per Bjurcrona betraktade dottern mycket
uppmärksamt. Det var som om den höga, smärta flickgestalten
inne i den mörkblå kappan sjönk ihop sakta. En trött,
ung fänrik. Ögonen undveko att möta hans forskande
blickar. De sågo ned på golvet. Var det trötthet eller
var det något annat?

Per Bjurcrona var icke den, som länge tövade. Han
hatade ovisshet.

»Är du kär i någon därinne?»

Det kom icke något svar på denna öppna, ärliga fråga,
men Sigrid såg upp och fäste ett par stora, förskrämda
ögon på fadern. Vad menade han? Skulle det bli tal om
det också? Om Erik?

»Ja, jag menar, om du har några allvarliga känslor för
någon därinne. Icke någon liten förälskelse utan en stor,
allvarlig känsla. Du har varit så pass länge från oss, att
det vore förlåtligt. Och jag har min själ inga orsaker
att sätta mig på några höga hästar. Jag vill inte tvinga
dig till någon bekännelse i ena eller andra avseendet.
Men det är klart, att om du tänker gifta dig med en
eller annan, måste vi slå de andra planerna ur hågen,
så vida han icke skulle vara lantbrukare, men den sorten
träffas nog icke i huvudstaden. Mamma har länge
påstått, att det är något i dina brev, som kan komma en
att misstänka ett och annat. Kanske hon har rätt. Jag
har aldrig kunnat läsa ut något dylikt ur dem, men
kvinnor har alltid mera näsa för sådana saker. Alltså, är du
på något vis bunden vid någon, låter vi mina dåraktiga
drömmar om att du skall bli herre på Bj urnäs fara
och talar inte mer om det. Jag vet, att jag sökt göra mitt
för att rädda gården att gå ifrån oss.»

Det var ingen bitterhet i Per Bjurcronas röst, men
där låg djup sorg, en manlig djup sorg, som icke hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free