- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
57

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kom nu inte med de där buteljerna igen. Jag har fått
nog av dem!»

Hennes nåds röst blev onådig. Hon tog puderasken.

»Som mamma vill. Jag ville bara veta, vad jag skall
svara, när man frågar mig.»

Sigrids svar kom litet kort och tvärt.

»Jag får verkligen säga ...!» Hennes nåd vände sig
om och såg med höjda ögonbryn på dottern. »Du har
börjat tala till mig i en ton, Sigrid, som på det högsta,
ja, på det allra högsta förvånar mig. Kan jag rå för att
Per lovat hit och lovat dit? Är det jag, som skall
fullgöra hans förbindelser? Aldrig i livet frågade han mig
till råds vare sig i det ena eller andra, men nu plötsligt,
nu skall jag stå till svars för om stallet ramlar omkull
eller om Bordeauxvätskan tryter. Du får väl ändå medge,
kära barn, att det är för mycket begärt.»

Sigrid hade blivit kall och blek. Hon liknade på
pricken sin far, innan stormen brukade bryta lös.

»Vad du ser ut!» sade hennes nåd. »Det är som jag
såg pappa livs levande. Vad är det du vill?»

»Jag vill, att någon skall bestämma här på gården och
inte allt skall gå vind för våg. Mamma har visst ingen
aning om, att vi snart äro ruinerade.

Sigrids röst blev bitter, men hon sträckte på sig i sin
svarta klänning.

»Vad säger du, barn? Ruinerade? Vem har satt det
i huvudet på dig?»

»Pappa sade det själv samma natt han dog.»

»Och det har du inte sagt ett ord om förut till mig?»

Hennes nåd slängde pudervippan och reste sig.
Sigrid väntade, att det skulle bli en stor scen som vanligt
men bedrog sig. Hennes nåd gick bort till garderoben
och tog själv fram den svarta klänningen och pälsverket.
Sedan ringde hon.

»Säg genast till Magnusson, att han spänner för», sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free