Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten förstått, ehuru Per Bjurcrona åtminstone aldrig fällde
ett ont ord om hustrun.
Gustaf Boströms första tanke, när han fick se hennes
nåd på Bj urnäs stiga ur kaleschen med de gamla
stelbenta kamparna framför, var den, att hon kom för att
be att få tillbaka sina vagnshästar. Det skulle vara likt
henne. Han mindes med förfäran, att han på
begravningsdagen sagt en massa dumheter till henne om hennes
härliga, sorgsna ögon och hennes förtjusande klänning.
Hon måtte väl aldrig tro, att han ... ?
Gustaf Boström på Alby hörde icke till de rädda
karlarna. Han var stor och frisk och stark. Vacker var han
inte, därtill var det fräkniga ansiktet med dess
potatisnäsa, tjocka läppar, tvärhuggna haka och röda mustascher
alltför vulgärt. Den från allt huvudhår absolut frigjorda
skallen med dess något knöliga form gav dock en viss
elegans åt honom och han förde sig gott, rak i ryggen
som en bräda trots sina modiga femtio år.
Han skyndade att byta den mjuka hemrocken mot den
blå kavajen. Han kom just lagom ut i salongen för att
höra husan anmäla med ljudlig stämma:
»Hennes nåd Bjurcrona!»
In seglade hennes nåd i sin charmanta sorgdräkt. Hon
gick hastigt rätt på värden och sade nervöst:
»Jag måste tala vid dig, Gustaf.» Hon slog tillbaka
slöj an.
»Kära Matilda! Han bugade sig och tryckte varmt
hennes behandskade hand.
»Var kan vi tala ostörda?» frågade hon. Hennes
mycket fylliga barm hävde sig tungt, och hon slöt en sekund
ögonlocken.
Gustaf Boström på Alby kände henne för väl att icke
förstå vad han borde göra. Han bjöd henne armen och
förde henne in i arbetsrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
