Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Boström på Alby hörde till de människor, som
alltid ha tid. Hade han det icke, så skaffade han sig det.
Alby med sina tvåtusen tunnland öppen jord kunde knäckt
en annan man än Gustaf Boström. För honom var det
ett nöje att arbeta och slita. Gällde det, kunde han sitta
uppe natt efter natt och kalkylera. Duktiga
underlydande hade han också. Inspektorn var en praktkarl, och
rättaren var ett geni i sin art. Men så kunde Gustaf
Boström på Alby också få vad folk han ville. Han behövde
icke se på pengar. Egendomen var skuldfri, och
dessutom hade han inne i sitt bankfack i staden åtskilliga
fina aktier, som det var ett nöje att klippa kuponger av.
Det var icke tidsfrågan, som hindrade honom att svara
med detsamma. Han var rädd för att komma i för intim
kontakt med hennes nåd på Bjurnäs. Han var icke
säker på att det skulle komma att dra jämt i en så vansklig
sak som en bouppteckning. Men däremot fanns det
något annat, som frästade honom att svara jakande. Det
var unga fröken på Bjumäs. För henne hade han alltid
varit litet svag. Flera gånger hade han på skämt
rekommenderat sig som svärson till Per Bjurcrona, varvid
denne regelbundet gapskrattat honom mitt i ansiktet och
sagt, att han var säker på att hans dotter åtminstone hade
så mycket smak att hon icke ville gifta sig med en
gammal flintskallig mastodont, ett yttrande, som icke var så
värst träffande men som visade, att svärsonsskapet icke
var särdeles efterlängtat från Per Bjurcronas sida.
»Jag förstår, att du måste betänka dig, Gustaf», sade
till sist hennes nåd, när han icke svarade. »Du har
tillräckligt göra med Alby.»
Hon suckade och makade slöjan längre tillbaka med en
mycket behagfull trött åtbörd.
»Det har jag», sade Gustaf Boström, »men det hindrar
icke, att jag skulle kunna hjälpa dig med
bouppteckningen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
