Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, svårt är det icke att sköta lantbruk, det hör du.
Bara man har tur och har rygg att stå emot de svåra
åren och lär sig att aldrig gapa över för mycket och leva
över gårdens tillgångar. Där skall räknas och
kalkyleras. Ingenting skall lämnas åt sig själv. Jorden är som
ett barn. Den behöver vård och tillsyn för att bli
någonting, för att ge avkastning. Det kan löna sig att köpa
några tusen säckar gödningsämnen likaväl som det kan
hämna sig att låta jorden ligga i lägervall. Viktigast
av allt är dock ett...»
Sigrid hade lyssnat uppmärksamt. Glansen i hennes
ögon förgick mer och mer, medan han talade. Hon
förstod, att hon fått höra den enkla, osminkade
sanningen. Hon förstod också, att allt detta översteg en
kvinnas kraft. Hon sänkte huvudet motståndslöst. Först
när Gustaf Boström kom till detta — viktigaste av allt
är dock ett — såg hon upp. Han såg själv mycket
allvarlig ut.
»Ett», upprepade han, »och det är att älska jorden,
älska den som man älskar en kvinna, älska den i nöd
och lust; älska den, när fröet spirar i den, när brodden
ligger begraven under snön, när den bugnar av gyllene
skördar eller ligger svart i träde, när frosten mördar
och rosten dödar. Gör man det, ja, då är det icke svårt
att sköta lantbruk. Det går av sig själv. Kanske är det
så med allt förresten. Man måste älska det, som man
vill ha något ut av på den här planeten.»
Hans ton slog om i lustighet. Sigrid reste sig.
»Tack», sade hon.
»Skall du redan ge dig av? Vill du inte ha en kopp
kaffe eller ett glas vin?»
Hon vägrade bestämt. Hon hade icke tid. Hon
måste vara hemma. Där var så mycket att styra och
ställa med. Hon kanske snart reste igen.
»Såå», skämtade Gustaf Boström. Man kanske hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
