- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
101

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han läste och läste. Icke fort som vanliga förälskade
utan långsamt njutande och liksom smakande varje ords
sötma. Ju längre han läste desto mer förändrades
emellertid detta sybaritiska uttryck. En stor rynka
uppenba-rade sig i pannan, ögonen vidgades och mungiporna
drogos ned. Efter en stund tog han ned benen från stolen.
Flera gånger läste han om meningar. Till sist glömde
han bort att suga på cigarren. Halvvägs i brevet — det
var många och tätskrivna sidor — såg han tillbaka på
första sidan alldeles som om han velat förvissa sig om
att detta, älskade Erik, verkligen stod där. Han utstötte
esomoftast interjektioner sådana som äh! och åh! och
när han äntligen slöt brevet skedde det med en suck,
som kunde tolkas som om han sagt — vad i herrans namn
nu då?

Först nu märkte han, att cigarren slocknat. Han tände
och läste brevet en gång till. Nu gick det betydligt
fortare, i synnerhet i början. Det var tydligen icke där
kärnpunkten i brevet fanns. Den tycktes förlagd mot slutet,
ty det läste doktor Lindstål flera gånger.

Sedan började han vandra av och an i rummet. Han
var i starkt sinnesuppror, flyttade saker helt omotiverat
från det ena stället till det andra, blossade alltför"häftigt
på cigarren samt yttrade halvhögt några ord om att —
jaså, sådana äro de!

Hon ville bli fri från honom, det var hela saken. Och
det skulle hon behöva skriva fem ark för! Bättre hon
endast skrivit ett enda ord — adjö! Det hade varit klart,
tydligt och enkelt, utan alla dessa omskrivningar och
fraser, uppblandade med ömma ord och bedyranden, att hon
älskade honom. Om hon älskade honom, skulle hon icke
bete sig på det viset. Det fanns naturligtvis någon
godsägare i trakten, som spekulerade på den rika
arvtaga-rinnan på Bjurnäs. Alla kvinnor voro falska! Alla!
Hon mest.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free