- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
105

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag vågar det ändå, tänkte Erik. Han gick genast och
sökte reda på professorn. Denne var välvillig och
lämnade Erik tillstånd att vara borta en dag och två nätter.

»Doktorn kan ta nattåget ned och upp, tänker jag. Jag
skall försöka reda mig så länge, eftersom det är en
viktig sak doktorn har att uträtta.»

Samma kväll for Erik. Han visste, att han skulle
komma fram till stationen tidigt på morgonsidan. Trots det
tog han sovvagn och slumrade rart tills konduktören
väckte honom. Vid stationen tog han in på
gästgivargården och gick till sängs, sedan han bett dem väcka honom
klockan åtta och då ha skjutsen klar. Han var uttröttad
och somnade genast.

Strax efter åtta for han till Bjurnäs. Det var något
över en timma att åka, hade skjutspojken sagt. Det drog
nära två, innan de voro framme.

Genom Sigrid hade Erik hört talas mycket om Bjurnäs.
Han hade även sett fotografier av herrgården. Men han
blev mäkta imponerad, när skjutsen svängde in i den
präktiga alléen med dess väldiga träd och det mäktiga
lövverket som ett grönt valv. När han kom upp till
sandplanen, som var rundligt tilltagen som för tornerspel
funderade han rent av på att be pojken hålla. Denne körde
emellertid fram till stora trappan. Ingen människa syntes
till. Allt var som utdött.

Jag borde ha skrivit, tänkte Erik.

Pojken frågade, om han skulle vänta. Erik var så
säker på sin sak, att han betalade och lät skjutsen fara.
I allra värsta fall får jag väl skjuts härifrån, intalade
han sig.

Mitt på gårdsplanen stod ett gammalt solur. Det var
grönt av ärg, men siffertalen och strecken inne i ringen
kunde ännu urskiljas. Planen var fint krattad, och Erik
skämdes nästan över att se hur skjutsen förstörde de sy-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free