Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag blev verkligen besynnerlig till mods, när jag fick
ditt brev», började han. »Först tänkte jag skriva till dig.
Det förstod jag var omöjligt. Du lämnade icke ett enda
skäl i ditt brev, inga skäl att bemöta. Hela ditt brev
innehöll egentligen endast ett — jag kan icke. Varför kan du
icke? Jag medger gärna, att jag icke är något gott parti,
i synnerhet nu, för arvtagerskan till Bjurnäs, men det
har vi talat så ofta om förut att jag kan lämna det ämnet.
Allt är sig i huvudsak likt efter vad jag kan förstå. Vi
håller av varandra. Jag förstår naturligtvis din sorg efter
din far och respekterar din känsla för din mor, men jag
begriper icke hur detta skall behöva föranleda någon
skilsmässa mellan oss två.»
Hans röst hade fått en något strävare klang. Han
tog av sig hatten och lade den på bänken bredvid.
Hennes hållning började oroa honom. Nyss när de passerade
trädgården hade han trott, att allt skulle utjämnas och
bli gott igen, men nu, när han satt bredvid henne med
hennes livlöst verkande hand i sin, insåg han, att det skulle
bli en svår strid att vinna henne tillbaka från denna
andra besynnerliga idévärld hon synbarligen levde i. Han
kunde icke ens fånga hennes blick. Den såg förbi
honom. Han blev rädd.
»Se på mig», bad han.
Hon gjorde det. Återigen fanns det där främmande i
de kära, blå ögonen. Och vad munnen var smärtsamt
sluten.
»Du får icke», utbrast han. »Jag kan icke leva utan
dig, det vet du. Vi har redan växt fast tillsammans. Jag
brukar aldrig begagna svulstiga ord, det vet du, Sigrid,
men det säger jag, överger du mig nu så är jag slut. Ja,
icke så, att jag icke kan arbeta i mitt yrke men jag
kommer att ta skada till detta vad människor plägar kalla
själ. Du skriver, att du icke kan. Varför kan du icke?
Du är ung och fri. Du har naturlig, okränkbar och helig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
