Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu gällde det endast att få bukt på hennes — jag kan
icke.
»Du har ännu icke svarat mig på om du vill låta mig
vänta?» började han försiktigt. Nu skulle han icke förgå
sig. Det kunde vara farligt nog. Det hade han nyss märkt.
Då kunde det lika väl ha slutat illa, mycket illa. Hon
kunde helt enkelt ha gått sin väg ifrån honom utan
ett ord.
»Jag har lovat dig att vänta tåligt, det hörde du»,
fortsatte han, »endast jag får veta orsaken till det, den
verkliga orsaken. Det förstår du själv, att det är ohållbart
att säga, att du icke kan överge din mor. Jag har aldrig
begärt, att du skall lämna henne i sticket nu. Jag begär
bara att få veta varför du anser detta behöva betyda
detsamma som evig skilsmässa mellan oss?»
Hon började bli trött av hans frågor. Hon hade sagt,
att hon icke kunde lämna Bjurnäs. Hon kunde icke
utbreda sig i detaljer över allt, som höll henne kvar. Det
skulle ingen mer än hon förstå. Det var allt för
invecklat. Det hade fina, fina rötter ända in i hennes blod. Det
hängde ihop med gården, med murarna, med tornen,
klockan, lusthuset, kapellet, trädgården, allt. Från allt detta
synliga gingo osynliga trådar in i hennes hjärta. Hon
kunde icke riva sig loss från dem. Hon ville söka
uppfylla faderns begäran att ta hand om Bjurnäs och
framför allt ville hon hålla sitt löfte till honom att sörja för
Johan. Hur skulle hon kunna det, om gården gick ifrån
dem och de fingo några tusen i räntor i bästa fall att dra
sig fram på? Allt detta var så invävt i vartannat att
ingenting kunde rubbas utan att det hela tog skada. Det
fanns ingen möjlighet att utlägga det för Erik. Så valde
hon den enklaste utvägen av alla.
Hon svarade honom, att det var hennes plikt att stanna
hos modern, hennes plikt att stanna på Bjurnäs, hennes
plikt att bryta med honom. Det är alltid tungt att offra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
