- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
130

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skymundan, där Greta hade satt små plantor, som
trädgårdsmästaren kastat bort därför att de inte dugde och
som hon vattnade tillsammans med tant Sigrid för att
hålla liv i. På ett särskilt undangömt ställe hade hon
begravt en svalunge, som ramlat ned från taket på stora
byggnaden och slagit ihjäl sig. Det var en helig plats.
Där bad man och satte ofta nya blommor. De kokade
i stora dockspisen tillsamman och möblerade om i
dockskåpet. Det var förfärligt ingående diskussioner mellan
Greta och Sigrid om var den stolen skulle stå och den
ljuskronan hänga. De voro mycket goda vänner och
ibland viskade Greta till henne: »Du är allt min mamma
ändå, du tant.»

Sådana stunder gjorde Sigrid gott. De förlöste det
behov av ömhet, av smekningar, som lågo dolda inom
henne.

Farbror Gustaf beundrade hon. Genom hans hjälp
hade det blivit ordning och reda på Bjurnäs. Rättaren,
som han skickat över, var en karlakarl med den vakna
och klipska uppfattning av verkliga förhållanden, som
är smålänningen egen. Rättare Gustafsson insåg
genast, att fruntimren på Bjurnäs icke begrepo ett
skapande grand av lantbruk. Hennes nåd gick knappt utom
dörrarna annat än för att åka bort och hänvisade
ständigt till fröken. »Det får Gustafsson fråga fröken om.
Det får fröken bestämma.»

Fröken Sigrid var däremot sällan inne. Antingen red
hon omkring på Freja för att titta på arbetet eller också
var hon i stallet och ladugården. Henne var det bättre
reda med. Hon kunde åtminstone ge besked och svar.
Mest berodde det på att Gustafsson framställde frågor
mer för syns skull. I allmänhet hette det något som så

— i dag tar vi väl och plöjer upp trädan? eller något
dylikt. Då måste svaret bli ja, eftersom hon ingenting
begrep.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free