Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sätta in nya järnspisar, där det behövdes. Det var
något nytt för folket på Bjurnäs. Kapten Bjurcrona
hade långt ifrån behandlat folket illa. Tvärtom. Han
var varken snål med den i kontrakten bestämda
spann-målstilldelningen eller lönen. Han gav ofta extra tillägg
i en eller annan form. Han hade bara icke sinne för
folkets hemtrevnad. Det var en sak, som icke angick
honom. I det fallet fick folket sköta sig själv. Han
var alltid en god husbonde, när det gällde att hjälpa
eller stödja dem i deras bekymmer, men inredningen i
folkets byggnader brydde han sig icke om att taga del
av förrän de kommo till honom och klagade över att
tapeterna ramlade ned eller järnspisarna föllo sönder.
Vad det utvändiga av torpen och statarstugorna angick
skulle det gå långt, innan han fann sig föranlåten att
ingripa och kosta på några tunnor rödfärg. Folket
beklagade sig nästan aldrig över detta. Hade de endast
varmt inomhus — ved fingo de ta så mycket de ville!
— och det icke regnade in allt för svårt genom taken,
brydde de sig föga om utsidan. Torparna hjälpte ofta
upp stugornas jämmerliga yttre med vildvin eller
kläng-rosor. Statarna tyckte bättre om att kapten gav dem
en slant till barnungarna än att pengarna skulle gå till
rödfärg eller kalk, alltefter byggnaderna voro av trä
eller sten.
Sigrid däremot tog som kvinna sakerna på ett helt
annat sätt. När hon började få klart för sig, hur trasigt
och smutsigt folket hade inomhus, tog hon en ordentlig
husesyn tillsammans med rättaren över hela Bjurnäs.
Varenda stuga inspekterades ordentligt från golv till tak.
Torpargummorna och statarhustrurna fingo frambära
sina bekymmer. I början gick det trögt. Man krusade
och invände, att vi har det så bra, så.
»Säg ut nu, kära mor, vad hon har på hjärtat», var
Sigrids vanliga svar, och så kom det till slut. Det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
