- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
143

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

undra över. Det märkligaste var, att fröken Sigrid en
dag förklarade, att hon tänkte ta sig en längre ridtur på
några dagar. Hon var trött och behövde vila sig, komma
bort från alltsamman. Rättaren fann det märkvärdigt,
att hon då ville ge sig ut på långtur med Freja. Det
hade varit bättre, att hon gjorde som hennes nåd och låg
i vilstolen och läste dagarna i ända. Nå, den stackaren
hade sitt hjärta att dras med. Henne fick man förlåta.

När fröken Sigrid frågade rättaren, om han trodde, att
de kunde reda sig själva på gården, medan hon var borta,
hade Gustafsson svårt att hålla sig för grin. Fröken
stod just i begrepp att ge sig av.

»Jag skall sköta kläckningen, fröken lilla!» Han
menade maskinerna, men han hade sitt eget sätt att bilda
meningar. Han klappade Freja på halsen. »Lita på oss,
fröken! Här skall ingenting fallera.»

De skrattade båda. Hennes nåd stod i fönstret och
vinkade farväl. Hon var riktigt glad, att Sigrid äntligen
beslutat sig för att ta ledigt en smula. Det var
visserligen en besynnerlig färdväg hon gjort upp. Men det
var hennes egen sak om hon ville rida runt Vättern i
den här sommarhettan, då man nätt och jämnt kunde
draga andan inne. Uh, sitta på en hästrygg i solhettan
flera dagar, kanske en vecka!

»Adjö, med dig, kära barn! Roa dig gott och var rädd
om dig!» ropade hennes nåd till avsked.

Sigrid hade talat sanning, när hon sade, att hon tänkte
rida runt Vättern. Men hon hade också en annan plan.
Hon ville åtminstone se stället, där Johan var
inackorderad. Genom häradshövding Torsell hade hon fått
mångfaldiga försäkringar om, att pojken hade det utmärkt
hos sina fosterföräldrar. När hon begärde att få veta
precis var stället låg, visade han henne det på kartan
över Gränna, som han hade. Det var ingen konst att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free