Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrids klädsel. Sigrid kände, att den fordrade sin
förklaring.
»Jag kom ridande och såg mig om i staden. Här är
så förtjusande vackert. I synnerhet hos er. Har ni
möjligen några rum att hyra ut?»
»Nej, det har vi inte, men frun eller fröken» — hon
såg misstänksamt på ridbyxorna — »jag vet inte vilket
det är, kan höra efter hos skräddarns borta på gatan.
Han har visst rum. Eller också i bokhandeln. De brukar
ha reda på om det finns några lediga. Vi har icke flera
rum än vi behöver själva.»
»Är det fru Hansson jag talar med?» frågade Sigrid.
Hon var icke sinnad att låta köra sig på porten så
hastigt. Hon måste försöka få se Johan.
»Ja, det är det, hur så?» Kvinnan såg förundrad på
henne.
»Jag ville så gärna bott här», sade Sigrid. Vissheten
om att hon icke kunde få rum hos Hanssons
fördubblade hennes fantasi. »Jag tror jag aldrig sett något så
vackert som er trädgård. Och vilken utsikt!»
Hon hade vänt sig om för att gå, då hon fällde de
sista orden.
»Ni ser ju hela Vättern härifrån.»
»Ja, nu är här vackert», bestyrkte fru Hansson. »Men
det är så lagom på eftervintem. Och på vårsidan!
Framåt mars och april! Rysligt!» sade hon och följde
Sigrid ut, sedan hon tagit en käpp i förstugan för att
stödja sig på.»
Trädgården var hennes skötebarn och Sigrids
komplimang hade fallit i god jordmån.
»Då blåser och stormar det och kallt och fuktigt är
det, så man blir rakt förstörd», klagade fru Hansson.
»Gikten lämnar en ingen ro.»
»Stackars fru Hansson!» Sigrid klappade henne på
armen. En sådan vänlighet måste belönas, tyckte fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
