- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
149

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vad var det?» frågade han. Han såg icke på Sigrid.
Han var blyg.

»Skaffa mig saxen», sade fru Hansson. »Vi skall ha
några rosor.»

Pojken löpte genast i väg och var strax tillbaka med
det begärda. Han ville lämna den åt fru Hansson.

»Du kan ta själv. Ta några riktigt stora och vackra,
icke för mycket utslagna — den där röda där till vänster

— nej, längre bort — den där ja — och så den gula
där — nej, knoppen, kära barn...»

Hon beskrev utförligt vilka han skulle taga. Han
lydde villigt. Han var redan skicklig i yrket det syntes
på det sätt varpå han undersökte varje ros, innan han
klippte. Sigrid var alltför upptagen av att se på honom,
på hans bruna ben, hans nakna hals, hans huvud, för att
tänka på vad fru Hanssons avsikt var med
kommende-ringen. Vad han såg frisk och duktig ut!

»Så där ja, det räcker. Kom nu hit med dem!»
befallde fru Hansson. »Vart skall du ta vägen, Johan?»
ropade hon, när pojken sprang sin väg med rosorna.

Johan var omtänksammare än hon. Han var strax
åter med dem. Under det han kom gående, lindade han
bast om stjälkarna. Han räckte rosorna åt fru Hansson,
men hans hastiga ögonkast på Sigrid visade, att han visste
vem som skulle ha dem.

»Åhnej», sade fru Hansson och sköt tillbaka rosorna,
»då kan du också gärna lämna dem sj älv åt fr...» —
hon tvekade, men så bestämde hon sig för att säga —
»fröken.»

Johan sträckte buketten åt Sigrid. Det skedde litet
blygt, men blicken sade, att han tyckte hon var väldigt
stilig. Sigrid rodnade, stammade några förlägna ord till
tack och begravde ansiktet i rosorna.

Både fru Hansson och Johan åskådade akten under
tystnad. Akten varade mycket länge. Man skulle rent

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free