- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
174

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rosor.» Hon sträckte fram sin behandskade hand. Fru
Hansson gjorde ingen min av att taga den, men hon
nickade stelt.

»Förlåt!» sade Sigrid och drog skyndsamt av sig
handsken. Hon gjorde om försöket, och nu gillades det.
Fru Hansson lade sin hand i Sigrids, men den var som
livlös och gav inget svar tillbaka på den andras varma
tryckning.

»Här är kallt», sade fru Hansson. »Fröken får ursäkta,
men vi eldar sällan i det här rummet», urskuldade hon
sig.

»För all del!» svarade Sigrid. »Mig gör det ingenting.
Jag kan behålla kappan på, om jag får. Värre är det för
fru Hansson med sin gikt.»

Sigrid ville vara vänlig. Det var icke kylan i rummet
som var svår att övervinna. Det var kylan från fru
Hansson. Denna tyckte icke om att andra talade om
hennes gikt, allraminst fann hon det behagligt att bli påmind
om det nu av en främmande person, vars avsikter hon
icke fullt visste men som hon anade.

»Jag är van att lida», sade hon bittert. »Var så god
och sitt!» Hon visade på soffan. Sigrid satte sig på
stolen där hon suttit förut. Fru Hansson tog plats vid
dörren, genom vilken hon kommit in. Hon ville ha
betäckning i ryggen. Det var någonting i luften, det kände hon.

Sigrid hade svårt att börja. I bilen hade hon gjort upp
vad hon skulle säga, men inne i rummet frös allt bort,
om det nu var åsynen av den gamla kvinnans ansikte,
kylan i rummet eller orden — jag är van att lida — som
gjorde det. Sigrid skakade till. Hon frös långt in i
bröstet. Fru Hansson sade ingenting. Hon satt med
händerna i knät och nedböjt huvud. Hon såg ut att vänta
det värsta. Stämningen var ytterst pinsam.

Sigrid fingrade inne i sin muff. Där hade hon brevet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free