Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blev en dyster tid för Sigrid. Vintern vart lång
och mörk. Mycket snö föll det. Vägarna blevo
ofar-bara långa tider både för släde och ritt. Hon måste hålla
sig inne. Rättaren lät ploga upp förbindelselederna
mellan gården på Bjurnäs och uthusen. Resten lät man vara
och väntade på stora landsvägsplogen.
Ofta vandrade Sigrid nätterna i ända omkring i det
stora huset. Hon lät lamporna brinna i rummen och gick
som en fridlös ande mellan dem. Sömnen hade börjat
flykta från henne alltsedan besöket hos Hanssons.
I början hade hon trott, att hon skulle få
underrättelse från dem, men ju längre tid förflöt, desto klarare
insåg hon, att hon förlorat spelet. Hon telefonerade till
häradshövdingen och frågade, om han hade fått något
brev om Johan. Han tröstade henne med, att det kanske
kommer. Det hjälpte föga. Hon började självanklaga
sig. Varför hade hon blandat sig in i Johans liv och
sått tvivel och oro hos honom? Hon kunde icke glömma
pojkens uttryck, när han stod där ensam på golvet och
skulle välja. Hade han icke valt ännu? Eller ville han
icke förråda vad han valt?
Många hinder hade hon övervunnit sedan faderns
död. Hon hade ansett dem svåra. Det hade ändock gått.
Att ta Johan till sig hade hon från början ansett som den
naturligaste sak i världen. Häradshövdingens
invändningar hade visserligen väckt betänkligheter, och
utgången av besöket hos Hanssons hade gjort klart för henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
