Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bad honom att vara snäll mot fröken och icke glömma
bort mor.
Det var värsta stunden för Johan på den dagen. Han
glömde det snart. Det var för många nya intryck under
dagens lopp. Dessutom var han trött och sömnig efter
färden. Det var första gången i sitt liv, som han åkt
på järnväg. Helst skulle han velat krypa i säng med
detsamma och sova.
Eva, som hade skarpare öga för barn än Sigrid, såg
hur han satt och nickade över kappsäcken, som han fått
med sig och som han höll på att packa upp. Båda
kvinnorna betjänade unge herrn. Han märkte det icke. Han
trevade förnuftslöst i kappsäcken och räckte fram sina
plagg. De voro hela och rena. Så värst fin kvalitet
voro de icke av, det hade Eva genast sett. Det var
säkert en mycket fattig släkting fröken tagit till sig.
Strumporna voro allesammans stoppade och kläderna
slitna. En svart kostym med långbyxor väckte
uppmärksamhet.
»Det var en finfin dräkt», prisade Eva och höll upp
den till beskådande.
»Jo, jag tackar! Vem har Johan fått den av?»
frågade Sigrid.
Johan svarade icke. Han hade föredragit att vandra
in i sömnens land. Med ena handen på kappsäcken och
den andra hängande utanför sov han djupt och gott.
»Stackare», sade Eva.
»Hyss!» viskade Sigrid. Hon föll på knä och tittade
på honom. Eva lade sig på andra sidan. Det såg ut
som om de tillbett en gud. Deras ansiktsuttryck var
särdeles andaktsfullt. Eva förde sakta Johans hand upp
ur kappsäcken. Den var knuten hårt kring en pennkniv.
Eva pillade den försiktigt från honom. Han märkte det
icke.
»Vad han är trött», viskade Sigrid. »Vi måste ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
