- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
202

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bjumäs, om hon bara fick leva och kunde sköta
gården. Oroliga tider var det både ute i världen och hemma.
Ingen visste vart stormen drev människorna och
nationerna. Vad som än skulle hända, nog skulle hon hålla
fast vid Johan. Här skulle han växa sig stor och bli
man och tillträda den rätt, som dumma former och
olyckor hade velat förvägra honom. Bara hon fick
leva, leva! Hon, som så många gånger önskat, att hon
kunde få dö, satt och längtade och bad, att hon skulle
få leva. Så underligt! Vad var det då, som gav livet
innehåll, mening? Bestod livets konst i att aldrig
förtvivla, aldrig ge tappt, alltid tro, att det bästa, det goda
skall segra till sist?

Jag miste Erik, tänkte hon, men jag har vunnit en
annan. H;an, som ligger och sover därinne och som
förutom mig aldrig kommit hit. Var icke stolt! Yvs
icke! viskade en röst till henne. Du vet icke ännu,
om...

Hon spratt till. Hon blev plötsligt rädd! Var det
tystnaden, som skrämde henne? Stodo flera olyckor på
lur därute i mörkret i vinterkvällens snö, stodo och
väntade på att slippa in?

Hon gick bort till fönstret och såg ut. Där var icke
så mörkt utanför som hon trott. Hon urskilde tydligt
flygelbyggnaderna. Inne hos rättarns brann ljus. Det
lyste vänligt och gult. Hon var icke ensam. Det fanns
människor omkring. Överallt i världen fanns det
människor. Många av dem kanske stodo som hon med
pannan mot den kalla fönsterrutan och stirrade efter ett
vänligt ljus. Varför voro människorna så hårda mot
varandra ?

Hon skakade sakta sitt huvud. Hon gick bort till
dörren och lyssnade för att höra om Johan sov. När
hon iyssnade riktigt intensivt, kunde hon höra hans små
pustningar. Han sov gott. Han var trött, stackare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free