Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dugg rädd för Freja och icke för rustningarna i hallen,
som han de första kvällarna tyckte att de sågo så
spöklika ut i sina nischer. Han var nere och tittade på när
ladugårdskarlen drog fram kalvarna och kom upp i köket
och berättade det naturalistiska förloppet. Det var något
svekfritt och öppet hos honom, som gjorde Sigrid
innerligt glad. En och annan gång kunde han plötsligt bli
tyst och allvarsam. Sigrid förstod, att han tänkte på
Gränna, och fördubblade sina omsorger.
En dag blev det bestämt, att de skulle åka över till
Alby. Gustaf Boström hade flera gånger telegraferat
och frågat, varför Sigrid var så osynlig. Sigrid hade
urskuldat sig med att hon hade en släkting på besök hos
sig. Hon fick order att ta pojken med sig.
»Han kan alltid leka med Greta, så kan vi gamla leka
med varann», sade Gustaf Boström i telefon och
skrattade.
Sigrid var icke glad åt besöket på Alby. Hon var
rädd för farbror Gustafs frispråkighet, och det kunde
bli svårt att förklara släktskapet med Johan om farbror
Gustaf började fråga ut i detalj. Han hade stundom
en obehaglig vana att vilja ha reda på allting, en
egenskap, som var utmärkt fördelaktig, när det gällde
affärerna på Bj urnäs men som kunde bli farlig, när det kom
in på genealogien. Hur det än var, måste obehaget
överstås, eftersom Johans besök på Bjurnäs skulle bli
mycket långvarigt.
»Nu skall du icke bli rädd för patron Boström», sade
Sigrid till Johan, när de åkte upp till Alby i släden.
»Han är stor och grov och har stora, röda mustascher
och mycket litet hår samt kan dundra till som åskan
ibland, men han har ett hjärta av guld. Lilla Greta är
förfärligt söt. Hienne blir du god vän med genast.»
»Det var en kavat liten herre», sade patron Boström,
när Johan slog honom i hand. Johan var klädd i sin fina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
