Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan tycktes föra lycka med sig till Bjurnäs. De
följande åren blevo goda för gården, och Sigrid häpnade
över hur lätt allting gick. Ständigt hade hon gott om
pengar. Där kommo uppköpare från alla håll och ville
handla till sig hästar och kor och smör och ost och vad
gården hade att bjuda på. För skog och timmer fick
hon enorma priser. Det var krigets dyningar, som
kastade upp guld på den avlägsna stranden.
Hon behövde icke längre rädas för dagarna, när
räntorna på inteckningarna skulle betalas. Hon skrev stolt
ut sina checker på banken, där hennes konto blev allt
fetare. Kommissioner och ransoneringar och
deklarationer tillskyndade hennes visserligen bekymmer, men
blevo de för svåra lastade hon av dem på farbror Gustaf
med en bön om hjälp.
Något latmansliv blev det därför icke för henne. Lika
tidigt som förr var hon uppe, sommar och vinter,
ordnade och ställde med arbetet på gården. Rättare
Gustafsson förklarade högt och tydligt, att nu kunde han gärna
packa sig i väg när som helst, för nu var fröken så slängd
i att sköta rulljansen på gården att det icke behövdes
någon rättare. Sigrid måste be honom stanna kvar.
Johan hade snart repat sig från hostan och fått frisk
hy. Han hade också som farbror Gustaf sagt till
Sigrid börjat ränna i väg på höjden. Det gav något svagt
och gängligt åt honom, men när pojkarna på gården
i förtroliga ögonblick titulerade honom laddstake för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
